Särbehandla inte betalande studenter

Regeringen har bestämt att så kallade tredjelandsstudenter ska betala för att studera vid svenska lärosäten från och med hösten 2011. Parallellt med att man satsar 30 miljarder på bistånd till fattiga länder vill man spara in en halv miljard på att folk från länder utanför EES inte ska få studera gratis vid svenska högskolor. Det är korttänkt. Som förre utrikesministern Jan Eliasson påpekade på DN Debatt 2/1 bidrar utländska studenter inte bara till att vidga våra vyer och på så vis öka kvaliteten i utbildningen, de utgör dessutom värdefull potentiell arbetskraft och är goda ambassadörer för Sverige i sina hemländer. Regeringen uppdrar åt Svenska Institutet att sprida Sveriges goda namn och rykte utomlands, men detta gör utländska studenter annars så gärna, det visar bland annat undersökningar gjorda bland Uppsala universitets internationella studenter.
Nu stängs en stor del av de internationella studenterna ute genom införandet av skyhöga studieavgifter. Ett stipendiesystem införs visserligen, men till det har regeringen endast avsatt 90 miljoner kronor, vilket inte ens kan räcka till tusen studenter om året i hela Sverige. Detta att jämföra med de 13 000 freemover-studenter från länder utanför EES som studerade i Sverige läsåret 08/09.

Uppsala studentkår tar avstånd från studieavgifter överhuvudtaget, eftersom vi anser att alla människor ska ha lika möjligheter att studera, oavsett vilken ekonomi föräldrarna har. Vi vill att den akademiska karriären ska styras av vetenskaplig nyfikenhet och meriter, inte föräldrarnas plånbok. På så vis kan vi nå nya vetenskapliga höjder.
Nu har vi dock en ny verklighet att förhålla oss till. Men har man från regeringens sida tänkt igenom hur denna nya verklighet kommer att se ut? Studenter från Sverige och EES kommer att söka sig till utbildningarna som vanligt, och ansvaret för att hitta bostad, att orientera sig i studentstaden och på högskolan vilar på den enskilde. Men hur tänker de nyanlända tredjelandsstudenterna? De betalar totalt 300 000 kronor för sin tvååriga master, vilket kanske är mer än deras föräldrar tjänar totalt på ett år. För dessa pengar förväntar de sig full service och inget strul från universitetets sida. De vill se sin lärare mer än några få timmar i veckan, och vill ha god uppföljning och handledning från sin lärare.
Sverige ska konkurrera med kvalitet, säger politikerna, men har vi någon kvalitet att konkurrera med? TCO:s senaste rapport visar att 35 procent av studenterna vid svenska lärosäten har under sex lärarledda timmar i veckan. Kommer kvaliteten inramlande tillsammans med studenterna från länder utanför EES? Knappast, eftersom studieavgifterna bara ska täcka kostnaderna, de tillför inga medel.

Lärosätena har naturligtvis förstått att betalande studenter kommer att ställa nya krav på dem. I bostadsbristens Uppsala har universitetet därför utlovat bostadsgaranti till betalande studenter. Så länge som detta är ett första steg mot bostadsgaranti för alla nya studenter kan det accepteras. Uppsala studentkår kommer att hålla ögonen på frågan och verka för att den generella bostadsgarantin uppfylls.
Men tills dess, hur känns det för den belgiske eller svenske studenten i bänken bredvid den som fått bostad? Uppsala studentkår vill med detta flagga för att olika regler för olika studenter riskerar att skapa spänningar och splittring i studentgruppen. Det är viktigt att se till att vi inte får en särbehandling av avgiftsbetalande studenter från universitetets sida också när det gäller andra former av service. Vi vill uppmana alla lärosäten att vara uppmärksamma på detta, så att vi inte skapar fler orättvisor än vad politikerna redan har ställt till med.

nbsp;

Uppsala studentkår
Timon Bulthuis, internationellt ansvarig
Karin Nordlund, vice ordförande med studiesocialt ansvar