Är antalet partners relevant?

Nya sexvanor kan leda till ofrivillig barnlöshet. Denna rubrik (DN 4 juli) bygger på en studie från Uppsala universitet, baserad på kvinnliga studenter som sökt sig till Studentgyn. Rapportens slutsats var att de unga kvinnorna i genomsnitt hade haft dubbelt så många sexuella partners i jämförelse med samma undersökning för 10 år sedan, och att en tredjedel av dem hade haft någon sexuellt överförbar infektion (STI). Det visade sig också att många av dem inte använder kondom vid första samlagstillfället.

Att man inte skyddar sig är ett stort problem för den sexuella hälsan. Det är sant att oskyddat sex innebär stora risker och man kan aldrig veta om den man har samlag med är frisk. Alltså måste vi informera bättre, utbilda män och kvinnor att skydda sig och framförallt söka sig till vården om skyddet vid något tillfälle varit otillräckligt. Om man inte skyddar sig, och inte testar sig därefter, kan man ha blivit smittad och om sjukdomen är sådan kan barnlöshet vara en av konsekvenserna. Så långt alldeles riktigt.

Det som är problematiskt, dock, är att detta inte är det budskap som kommer fram, åtminstone inte till mina öron. Utan det jag förstår av påståendet i DN:s rubriktext är, att har man sex med så många olika partners (hur många är många?) så kan man förlora reproduktionsförmågan. Finns det verkligen en sådan koppling? Är det så att efter ett antal olika partners tappar kroppen förmågan att skaffa barn? Känner livmodern av att nu har det blivit för mycket och att det alltså är dags att lägga ner? Borde i så fall inte samma gälla för dem som i sitt monogama förhållande riskerar att ha sex för ofta? Är det frekvensen som orsakar detta? Det är förstås ingetdera.

Givetvis kan man smittas om man har oskyddat sex. Där är det en sannolikhetslek som är det avgörande. Man kan ha oskyddat sex en gång och smittas av en STI, eller man kan ha oskyddat sex 10 gånger och förbli frisk. Sannolikheten för detta lämnar jag till statistikerna.

Den intressanta frågan är dock följande: hur sannolikt är det att män och kvinnor söker sig till vården, eller överhuvudtaget lär sig hur man skyddar sig och vilka risker som finns, om vi (samhället) fortsätter att lägga negativa värderingar i våra/andras/deras sexualvanor? Varför är det överhuvudtaget relevant hur många partners man har i dagens samhälle, utom utifrån en sociologisk eller antropologisk samhällsanalys?

Och för att ta det hela ett steg vidare: undersökningen, och dess initiativtagare, påstår att oral- och analsex är vanligare numera på grund av att det är vanligt i porrfilmer, och att detta är problematiskt eftersom sådant sex också är farligt. Återigen, visst, oskyddat sex, vare sig det är vaginalt, analt eller oralt är farligt. Jag säger inte emot. Men vad detta påstående förmedlar är att vi ska sluta titta på den farliga porren och återgå till det normala, ofarliga, vanliga samlaget som vi alla känner och älskar.

Jag menar inte att rapportförfattarna har för avsikt att göra oss mer konservativa i våra vanor, inte heller att få oss att följa moraliska principer som inte längre ryms i dagens samhälle; bara de själva kan säga om det är så. Det jag menar är att både rapportförfattarna och kanske även nyhetsutgivaren borde ta ett steg tillbaka och fundera över vad det är för budskap de för fram.

Min åsikt är att det inte är något fel med att ha flera sexuella partners, inte heller att vara kreativ när man väl har sex. Men oavsett vad min åsikt är, eller vad var och ens åsikt är för den delen, kan det inte vara acceptabelt att man alienerar dem som behöver vård och utbildning för att kunna leva friska och lyckliga sexuella liv. Det är trots allt därför vi har så många föreningar och verksamheter kring det hela, så att befolkningen kan förbli frisk och trygg i att det finns instanser man kan vända sig till utan att skämmas. Det finns ingenting som är mer naturligt än ett friskt sexualliv, men normalt och normativt är inte identiska begrepp och det bör man aldrig glömma.

Stella Papasotirou

Professor Tanja Tydén svarar: Det är bra att detta ämne debatteras i Ergo. Vill inleda med att jag inte ansvarar för DN:s rubriksättning. Anna Bratt, medicinsk reporter på DN, har redovisat våra resultat på ett korrekt sätt. Jag har fått läsa igenom det hon skrev innan det trycktes.

Det budskap jag vill understryka är att vi måste förebygga sexuellt överförbara infektioner (STI). Därför är det bra att studentkåren arbetar med dessa frågor. nbsp; Det är oroväckande att 2/3 har samlag ”första kvällen” utan att använda kondom. Fler partners ökar sannolikheten för STI och det är inte förvånade att en av tre haft en STI. Klamydia är välkänd och kan leda till minskad fruktsamhet. nbsp; Humant Papillomvirus (HPV), är kanske en doldis för många, men infektioner som inte läker ut kan ge upphov till cancer. Kommande generationer av flickor kommer att vaccineras för att minska risken för livmoderhalscancer. I dag är cellprov från livmodertappen viktigt för att hitta cellförändringar, ändå dör 150 kvinnor årligen av denna cancer i Sverige. Forskning pågår om hur vanligt det är med HPV genitalt och i munhålan i åldersgruppen 15–23 år.

Vad kan man göra? Att inte ha sex är ju inte en bra lösning. nbsp; Kondom vid partnerbyte och som skydd vid oral-och analsex är rimligt. Klamydiatestning och för kvinnor cellprovskontroller vart tredje år.

När det gäller pornografi och dess påverkan på sexualvanor, har ett antal studier visat att pornografin influerar sexvanorna. Oralsex, analsex, gruppsex med mera är ju normen i pornografin.

Tanja Tydén
barnmorska på Studentgyn
professor i vårdvetenskap