Politisk apati ligger bakom bostadsbristen
nbsp;
nbsp;
I juli fylldes statusuppdateringarna på sociala medier med vänner som jublade över sina positiva antagningsbesked. Det gick nästan att ta på förväntningarna: för många innebär antagningsbeskedet en flytt till en ny stad och massor av nya människor – helt enkelt ett livsäventyr. Vartefter augusti gick började dock samma vänner uppdatera allt mer desperat om det omöjliga i att hitta någonstans att bo på den nya studieorten. nbsp;
Nyligen började terminen för 270 000 studenter i landet. Fler än någonsin tidigare är antagna till våra universitet och högskolor och det är en spännande tid för många. Men det är också en väldigt jobbig period för många studenter, en period då alla nya utmaningar som utbildningen innebär hamnar i skymundan. För väldigt många är bostadskrisen ett enda stort orosmoln.
I år kan bara 4 av 30 studieorter garantera sina studenter ett boende, enligt en ny rapport från Sveriges förenade studentkårer, och förra året slutfördes dessutom endast 125 studentbostäder i landet enligt SCB. Värst är givetvis läget vid de stora lärosätena. I en period av så omfattande bostadsbrist är det skrämmande att ansvarig minister Stefan Attefall har ett enda råd till oss studenter – att undvika städer med hög bostadsbrist Detta uttalande visar en politisk uppgivenhet och apati inför ett mycket allvarligt problem.
Trots att bostadsbristen har konstaterats av i princip samtliga partier så händer nämligen ingenting. Trots att antalet unga som bor i egen bostad har minskat från 62 nbsp;till 52 procent sedan 1997 så uteblir lösningarna. Den egna bostaden framstår för de flesta unga alltmer som en avlägsen dröm. nbsp;
Sverige står just nu mitt uppe i en verklighet där studenter tvingas tacka nej till drömutbildningen för att de inte kan hitta tak över huvudet på studieorten. Arbetslösa får avstå från drömjobbet eftersom det inte finns några hyresrätter kvar. Detta är springnotan som lämnas kvar av politiker som inte längre vågar tänka nytt för att lösa våra gemensamma problem.
Nu krävs konkreta bud kring hur vi faktiskt löser en situation som hotar inte bara våra studenter, utan hela vårt samhälle. För vi får inte glömma att varje student som inte kan läsa klart sin utbildning är en förlust precis på samma sätt som den arbetslöse som inte vågar flytta på grund av en orimlig risk att inte hitta nytt boende. Ett samhälle som inte hänger ihop är ett kostsamt projekt.
Alla förslag på hur vi kan börja bygga behöver undersökas och vi måste våga ompröva gamla sanningar om bostadspolitiken. Kommunala byggbolag som ökar konkurrensen på en stel byggbolagsmarknad skulle kunna vara en väg. Att skapa bostadsköer där alla fastigheternas lediga lägenheter finns med skulle ge en bättre översyn av hur våra lägenheter fördelas. Att statligt subventionera nybyggnation av hyresrätter och att göra klimatsmarta investeringar i att renovera de miljonprojekt som nu förfaller är knappast något annat än ett måste. Och att se över skattesystemet så att hyresrätter och studentbostäder inte längre förfördelas gentemot bostadsrätter är något som borde gjorts för länge sedan.
Det som saknas är inte förslag på lösningar från oss unga. Det som saknas är politisk vilja. Det parti som vågar kavla upp ärmarna och visa denna vilja är också det som vinner de unga väljarna i valet 2014.
nbsp;
Magnus Nilsson, ordförande Socialdemokratiska stuentförbundet
Erika Karlénius, språkrör för Gröna Studenter nbsp;
nbsp;
nbsp;
