Engagera er i migrationsdebatten

Det här med kickoffer hör hösten till. Allt ska nystartas, vi ska ta tag i arbetsuppgifter, föreningsuppdrag och livskall med ny glöd. Härligt. Lite som en ny skolväska för oss över 16. Jag läste i DN om hur företaget Vasakronans anställda började sin kickoff med ”små grupparbeten kring frågan ’Om Vasakronan vore ett djur, vilket vore det då?’.”(DN 20110914) Lite ovärdigt tänker jag först. Löjligt. Men det visade sig snart att den lätt absurda formuleringen dröjde sig kvar, och jag kom på mig själv med att ställa mig frågan i de mest skiftande sammanhang, ofta för att avleda lite frustration och förhindra spydigheter: ”Om den här dejten var ett djur…?”, ”om just den ministern var ett…”, ”om det här järnvägsbolaget var…” och så vidare. Vasakronan var nu långt ifrån först med det här tänket. Att Sveriges stora riksvapen, diverse vapensköldar och stadsparker pryds av rytande lejon är ingen tillfällighet. Någon tänkte ”Om det här landet var ett djur?” och fastnade för lejonet, djurens konung. Stark, stridslysten, kunglig. En sisådär 800 år senare känns lejonet fortfarande rätt passande som symbol för Sverige, om än i en något annan bemärkelse. Vår omfattande välfärd, vackra sommarkvällar, framgångsrika designers, starka ekonomi och förbud mot barnaga – bra saker allihop. Lejon.

Vi fortsätter (ni förstår hur min höst sett ut). Om Uppsalas studenter vore djur, vilket djur skulle de vara då? I många avseenden – lejon. nbsp; Visserligen läser färre unga dagstidningar, men allt fler följer med i debatter och nyhetsflöden via webben. nbsp; Engagemanget i politiska partier avtar stadigt, men engagemang i andra intresseorganisationer och rörelser ökar, vilket märks inte minst på föreningsaktiviteten i Uppsalas studentliv. Det finns facebookgrupper för allt från pressfrihet och källsortering till medveten konsumtion och välgörenhetsprojekt. Helt klart lejon alltså. Eller?
Ett djur som det pratats mycket om under hösten är mårdhunden. Ett lustigt djur. Inte bara för att den så bestämt vill bosätta sig i Sverige när den teoretiskt skulle kunna vandra mot Rivieran, utan för dess egenskap att spela död så fort den vädrar fara. Och när jag så bläddrar igenom Sveriges studentpress i jakten på inlägg inom migrations- och integrationspolitikens område är det mårdhundens lilla nos, inte lejonets yviga man som kommer för mig. För var i Spionen, Ergo och Lundagård diskuteras migration och integration? Missförstå mig rätt – jag är övertygad om att Uppsalastudenterna visst har en åsikt om gränskontroller, burkaförbud och mångkulturens vara eller ickevara. Vad som oroar mig är tystnaden i frågor som är så angelägna att diskutera, inte minst då samma frågor gärna diskuteras av intoleranta krafter, och då helst på felaktiga och fördomsfulla premisser och med tvivelaktiga motiv. nbsp;
FORES är en grön-liberal tankesmedja övertygad om att all migrationspolitisk debatt är av godo under förutsättning att den förs i en konstruktiv anda och baseras på fakta. I en tid då ett av våra största partier pratar om tillfälligt medborgarskap för utrikesfödda och intoleranta vindar blåser över kontinenten, är en aktiv debatt om invandringens förtjänster och utmaningar viktigare än någonsin. Bidra till den debatten redan idag, fortsätt imorgon och dagarna som följer. Blogga om bostadssegregationen, håll en kvällsföreläsning om asylprocessen eller starta en studiecirkel om främlingsfientlighet. Låt din nästa uppsats handla om SFI och statusuppdatera på facebook när du läser något migrationsrelaterat. nbsp;
Kickoff eller inte, hösten är förändringen och kraftsamlingens tid. Uppsalastudenter – var lejon, inte mårdhundar, engagera er i debatten om migration nbsp; Att spela död när faran kommer lufsandes duger inte längre, priset kan bli alltför högt att betala.

Karin Zelano
FORES