Ergo träffar fel i sin granskning

Kåren saknar överblick” dundrar Ergo i en artikelrubrik i senaste numret (10/2011). Artikeln tar upp Uppsala studentkårs arbete med studentrepresentanter. Ergo menar att kåren inte vet hur det ser ut med studentrepresentationen. Men artikeln bygger på en missuppfattning.

Just nu pågår en stor omorganisation av kåren genom sektionaliseringen. Sektioner skapas på lokal nivå inom universitetet och arbetar bland annat med just tillsättandet av studentrepresentanter. Till sitt stöd har sektionerna arvoderade studiebevakare som arbetar med att bygga upp sektionsverksamheten och organisera utbildningsbevakningen och studentinflytandet. Sektionerna är en del av Uppsala studentkår, men bedriver ett självständigt arbete. Det centrala kansliet ska ha en överblick, men tillsättandet av studentrepresentanterna på sektionsnivå ska ske lokalt, och därför ska frågor om dessa ställas till sektionerna.

Att basunera ut att kåren inte har koll kan säkert locka några extra läsare. Men frågan är snarare vilken koll Ergo har. Det är anmärkningsvärt att den tidning som ska granska kårens verksamhet inte bryr sig om att göra ett ordentligt researcharbete. En av grundtankarna i reformen är decentralisering av kårens verksamhet, kåren ska ha ett övergripande ansvar men inte gå in på detaljnivå i sektionsarbetet. Som redan nämnts är det sektionerna som utser studentrepresentanter inom sina områden.

Studiebevakarna jobbar aktivt med studentrepresentationen och rapporterar kontinuerligt till universitetet och Uppsala studentkårs styrelse om vilka studentrepresentanter som tillsätts. Sektionerna gör ett mycket bra arbete trots att flera av dem fortfarande är i uppbyggnadsfasen. Med tanke på hur den nya organisationen ser ut och att sektionaliseringen just nu pågår, går det inte att kräva att Uppsala studentkår ska ha en detaljlista på samtliga grupper där studentrepresentanter ska finnas. En slutgiltig lista är inte ett självändamål. Universitetet är inte heller en stillastående organisation, utan nya grupper tillkommer och försvinner. För att ha en aktuell lista gällande de beslutande och beredande organen krävs också att universitet berättar för kåren vilka grupper som tillkommer och försvinner. När det gäller vilka organ som finns har Uppsala studentkår listor över dem som det nu finns kännedom om, men det är ett löpande arbete att hålla dem uppdaterade. Dessa listor är levande dokument som förändras varje dag.
Uppsala studentkår är Sveriges största studentkår. Medlemmarna skall kunna kräva att vi i ledningen är initierade i aktuella frågor. Men med hänsyn till omfattningen kan det inte förväntas att en av de största omorganisationerna i kårens historia är helt klar på lite mer än ett års tid. Reformen, tror och hoppas vi, kommer att skapa en studentkår med stor möjlighet till påverkan, där det är lätt att engagera sig och att få kontakt med studentkårsföreträdare.

Uppsala studentkår
Karin Nordlund, ordförande
Fatma Aksal, vice ordförande med
utbildningspolitiskt ansvar,
Lars Niska, vice ordförande med
studiesocialt ansvar

Ergo svarar: Uppsala studentkår menar att artikeln Kåren saknar överblick, i senaste numret av Ergo, bygger på en missuppfattning. Frågan är om det inte är det centrala kansliet som helt enkelt missuppfattat sin uppgift som samordnare. En slutgiltig lista på de studentrepresentanter som sitter i universitetets beredande och beslutande organ kanske inte är ett självändamål, men en kontinuerligt uppdaterad sådan är det definitivt. Sektionaliseringen innebär en decentralisering av kåren – ett lovvärt försök att komma närmare studenterna. Det centrala kansliets uppgift blir att samla åsikterna som finns, och arbetet som sker, ute på de olika sektionerna. Därför är just översynen det sista som det centrala kansliet ska släppa på – för att decentraliseringen ska få önskat resultat krävs att det centrala har överblick, annars handlar det snarare om en uppstyckning av verksamheten än en decentralisering.

Ett av syftena med sektionaliseringen är att det ska bli lättare att kontrollera, utbilda och bistå studentrepresentanterna – det centrala kansliet ska ha ett övergripande ansvar, men inte gå in på detaljnivå, skriver kåren. Men utan en lista på studentrepresentanterna saknar kansliet den överblick som krävs för det övergripande ansvaret.

Kåren skriver att det tar tid att genomföra omorganisationen och att det inte kan förväntas att den ska vara klar på lite mer än ett års tid. Förvisso, men då studentinflytandet är den enda fokusfrågan i kårens verksamhetsplan det här året är det märkligt att man inte vinnlagt sig om att ha bättre koll.
För att ha en aktuell lista krävs att universitetet berättar för kåren vilka grupper som tillkommer och försvinner, skriver kåren. Samtidigt säger kårens ordförande Karin Nordlund i en uppföljande artikel om studentrepresentanterna på sidan 8 i det här numret, att universitetet faktiskt hör av sig när nya organ skapas – så vad är egentligen problemet? Handlar det om att kåren centralt har svårt att få in informationen eller snarare om att det är svårt att rekrytera studentrepresentanter? Det är enligt kår-ens doktorandombudsman Per Löwdin lättare att ha koll på studentrepresentanterna på doktorandnivå, då de är kvar på samma post betydligt längre än student-erna på grundnivå. I en artikel på sidan 9 står att läsa att studentrepresentanterna i Lund får bra betalt av universitetet för sin insats, i Uppsala får man en bråkdel av den summan. Fatma Aksal anser att en höjning av arvodet vore ett bra incitament för att rekrytera studentrepresentanter. Studerandebyråns chef Einar Lauritzen säger i sin tur att ett sådant initiativ måste komma från kåren. Det återstår därmed att se om kåren kommer att lyfta frågan med universitetet och om universitetet i sådana fall kommer att gå kåren till mötes. Men frågan om den bristande översynen kvarstår – om inte det centrala kansliet vet, vem ska då veta?

nbsp;

nbsp;