Vårt syfte var aldrig att ta åt oss äran

Precis som tidigare skribenter önskar vi klargöra ett och annat angående rektorsvalet och våra affischer. Vårt syfte har aldrig varit att ta på oss äran för någon annans arbete än vårt eget eller att hävda att just vi ”haft avgörande betydelse i valet av Åkesson...” (Axner amp; Lundgren, Ergo nr 12, 2011). Nej, tvärtom, vi har största respekt för allt arbete som görs och gjorts för ökad jämställdhet och kvalitet på universitetet. Vi tar er kritik på största allvar och tar den med oss i kommande kampanjer, där vi noggrannare kommer att avväga vilka ord vi väljer.

Låt oss nu gå till sakfrågan och lyfta fram de fakta som gjorde att vi i slutet av förra året valde att sätta upp de omtalade affischerna, som en avslutning på en kampanj som pågått sedan mars 2011. Vi har sedan vi bildades i februari förra året haft rektorsvalet som vår största fokusfråga och det arbete vi utfört har främst skett utanför de stängda sammanträdesdörrarna. Vi har använt oss av de forum där vi har haft makt och möjlighet att påverka; ute på campus genom bland annat omfattande affischkampanjer, genom kommunikation med hörandeförsamlingens ordförande – tillika ledamot i rekryteringsgruppen, och genom arbete i nuvarande kårstyrelse. Vi har synliggjort en (för de flesta okänd) rapport, som belägger att rekrytering på UU sätter kön framför kompetens. Genom feedback vi fått har vi goda skäl att hävda att vårt arbete slagit väl ut – att även nå anställda och övriga personer på UU var viktigt, då endast studenternas röster inte hade räckt till för att rösta fram Åkesson som rektor. Det vi menade med att ”Vi levererar” är att vi uppfyllt de mål som vi satte upp för oss själva tidigt i våras, vårt största vallöfte; att vi skulle göra allt i vår makt för att den mest kompetenta kandidaten skulle segra, oavsett kön. Vi vet att vi har påverkat rektorsfrågan i samspel med många andra. Vi har blivit hårt kritiserade och undrar därför: När får man ta åt sig äran för ett arbete man anser lyckat? Vem får ta åt sig äran? Och framför allt: Vem bestämmer vem som har rätt att ta åt sig äran? nbsp;

En stor del av kritiken mot oss handlar om att den enskilda representanten från F studenter inte haft någon avgörande roll, något vi heller aldrig påstått. Det som verkar vara det största missförståndet i denna debatt är att påverkansarbete bara kan ske inom valda församlingar – men det mesta av vårt arbete i frågan har skett utanför dessa församlingar. Vi framhärdar att i en trovärdig demokrati bör det politiska samtalet pågå överallt och hela tiden. Opinionsarbete på alla fronter är viktigt

Ett ytterligare argument som flitigt använts emot oss av samtliga debattörer (Se Ergo nr 11 amp; 12, 2011) är att vi är fixerade av kön och att vi menar att Åkesson blev vald på grund av sitt kön. Vi tar det med ro eftersom vi aldrig sagt någonting sådant. Den enda kommentaren om kön som kom från oss i detta val är att det blev ett historiskt val eftersom en kvinna för första gången någonsin tillträtt som rektor, och att åtminstone en diskrimineringsgrund nu tycks vara bruten. Det påståendet är fakta och ingen värdering. Vi är inte könsfixerade, vi vill snarare blottlägga den könsfixering som pågått på universitetet och fortfarande finns kvar. Det finns en skarp skillnad mellan att agera diskriminerande och att vara den som blottlägger det. Vi hoppas att alla förstår detta så att vi slipper fler onyanserade påhopp om att det är vi som är könsfixerade när vi, bland andra, framhärdar att kön inte ska spela någon roll för ens rättigheter, skyldigheter och friheter.

F Studenter genom,
Erik Mikaela Gröndahl
Jenny Jakobsson
Jessica Engwall
Britta Renman
Tomas Karlsson