Vi får inte låta debatten gå vilse i den Björklundska träskmarken

Hobbykurser inom den högre utbildningen har på senare tid varit ett flitigt debatterat ämne i högskolesfären. Min farhåga är att allt prat om flumutbildningar leder till att en allmän bild av slöa studenter som tar sina utbildningar oseriöst sprids. En bild som är långt från verkligheten.
För många studenter har stress och stenhård konkurrens blivit vardag. Men idag pratas det sällan om det faktum att allt fler studenter mår allt sämre. Istället har fokus kommit att hamna på högre krav, ”ovetenskapligt” kursutbud och utbildningar som ställer för låga krav. Det är visserligen sant att vissa utbildningar kan höja nivån. Men vi får inte låta den högskolepolitiska debatten gå vilse i den Björklundska träskmarken, där tuffare krav och fler prov är svaret på alla problem.

Studietiden är ofta påfrestande för den psykiska hälsan, då man som student befinner sig i en tillvaro som kantas av höga prestationskrav, dålig ekonomi och brist på ledig tid. Socialstyrelsens rapport för 2010 visar att sju av tio högskolestudenter känner sig stressade och att tre av tio studenter lider av sömnproblem. Var fjärde student vid Uppsala universitet upplever att psykisk ohälsa eller stress har varit ett stort hinder för att lyckas med sina studier, enligt en undersökning som Uppsala studentkår presenterade förra året.
På många utbildningar finns en romantiserad bild av den Duktiga studenten, där flitens lampa ständigt lyser. Och det är de kvinnliga studenterna som drabbas värst eftersom den Duktige studenten går hand i hand med den Duktiga flickan. nbsp; nbsp;
Ett överhängande problem är att studenter har väldigt lite ledig tid. Ett annat problem är bristen på lärarledd tid.Största delen av studentens arbete ska göras utanför undervisningslokalerna och studenterna lastas på med långa litteraturlistor, inlämningsuppgifter och rapporter, och med ett kort ”Lycka till” i kurskompendiet, lämnas man mer eller mindre åt sitt öde.
Varje plats ett potentiellt kontor, oavsett om man befinner sig på biblioteket, i sommarstugan eller hemma hos farmor. Det går alltid, alltid att göra lite till. Skriva några rader till eller repetera en sista gång. Böckerna på skrivbordet kastar ständigt anklagande blickar på en. Den där välbekanta ångestkänslan är ständigt närvarande oavsett om det är förmiddag, kväll eller helg.

Att få disponera sina dagar själv är givetvis en del av den personliga utvecklingen och det är inte heller flitighet jag vill förbjuda. Men att stanna uppe sent för att man hamnat i ett kreativt flow, där glädje är drivkraften, och man tar sovmorgon dagen efter, är något annat än att stanna kvar på grund av osäkerhet och förvirring, med ångest som enda drivkraft. Vi måste börja prata om de problem med otydliga och illa formulerade målsättningar som i dag finns på många av landets utbildningar.
I och med att höst- och vårtermin överlappar varandra ligger många tentor precis efter nyår, vilket gör att det dåliga pluggsamvetet är svårt att boxa bort när resterande delar av familjen tittar på Kalle Anka. Under sommarmånaderna måste majoriteten av studenterna jobba för att klara av att betala räkningarna. Givetvis ger detta arbetslivserfarenhet, samt en chans att lägga undan pengar för att hålla levnadsstandarden ovanför existensminimum. Men på samma gång som arbetslinjerna ritas upp försvinner också möjligheten till någon längre sammanhängande vila.
För dessa studenter finns ingen arbetsgivare som med myndig röst kan gå in och reglera arbetsbördan om denne märker att adepten börjar gå på knäna. Därför behövs fler diskussioner om studiernas upplägg, studiemedelssystemet samt om kulturen och normerna på utbildningarna. Bilden av att studenter presterar bättre under högre press måste nyanseras genom att skapa forum där man på ett naturligt sätt kan tala om den stress och ohälsa som många studenter känner. Lärosätena har ett grundläggande ansvar för att skapa en dialog kring arbetsbelastningen för sina studenter och diskussionerna mellan programansvariga, lärare och studenter behöver bejakas och utvecklas.
Även för studenter måste heltid vara heltid, varken mer eller mindre. En student som har kontroll över sin studiesituation är en gladare, piggare och mer motiverad student med starkare självförtroende som dessutom lär sig mer och bättre. Jag vill se en utbildningssektor och en politik som inte bara frågar efter vad studenterna presterar, utan också hur de mår.

Erika Karlénius
Språkrör för Gröna studenter

nbsp;