En ohållbar situation
För några veckor sedan började vårterminen vid landets högskolor och universitet. Tyvärr kommer det inte bara vara positiva erfarenheter de nya studenterna får. När det nya livet som student borde fyllas med tid till att lära känna nya vänner och ro att studera så innebär det för många istället en desperat bostadsjakt.
Det säger sig självt att vi har en ohållbar situation när Stockholms 80 000 studenter ska dela på cirka 12 500 bostäder. 47 procent av Stockholms studenter uppger att bostadsbristen gör att de överväger att flytta vidare inom landet eller utomlands efter studierna och i Lund tar det i genomsnitt tolv månader att få en lägenhet. Situation är knappast bättre i Uppsala, där 16 procent av studenterna uppger att bostadssituationen påverkar studierna negativt, eller Göteborg, där en av tre känner någon som tackat nej till sin utbildningsplats på grund av bostadsbristen.
Trots att studentbostadsbristen varit stor i flera år händer förvånansvärt lite. I Göteborg finns en överenskommelse om att 2 000 nya studentbostäder ska byggas mellan 2011-2015, men hittills har endast 118 byggts. I Stockholm utlovades 4100 bostäder mellan 2010-2014, av dessa är endast ett hundratal färdigställda. En desperat jakt på lukrativa andrahandskontrakt går knappast att kombinera med effektiva studier. Den stress som uppstår genom konstant flyttande och ständigt letande efter bostäder slår också hårt mot studenters hälsa.
Ur bostadsbristen föds även andra problem. Det uppstår en gynnsam marknad för bedragare att lura till sig pengar genom tomma löften om attraktiva bostäder. Vi möter detta i vår vardag, genom våra sajter där privatpersoner kan förmedla lediga bostäder. Vi arbetar för att motverka det, men samtidigt finns det hemsidor som inte modereras lika hårt där studenterna kan komma att bli exponerade mot bedragare som tar chansen att tjäna snabba pengar på studenters desperation efter bostäder.
Nyligen trädde den nya lagen om uthyrning av privatbostäder i kraft, vilket bland annat gör det möjligt att ta ut en andrahandshyra för bostadsrätter som inte är kopplad till hyresreglering och bruksvärdesprincipen, utan till lägenhetens kostnader. Dessutom går det inte längre att retroaktivt ompröva en hyra hos hyresnämnden, därigenom har också en av de sanktionsmöjligheter som motverkar ockerhyror försvunnit. Med en månatlig inkomst på cirka 9 500 kr och en svår bostadsmarknad försvårar de nya reglerna ytterligare för studenter att få tag på boende. Istället för att fokusera på det verkligt akuta - att öka bostadsbeståndet - har regering och riksdag tagit till halvmesyrer som gynnar de som redan är inne på bostadsmarknaden.
När studenterna är klara med studierna möter de nästa problem, nämligen svårigheten att hitta en bostad i det ordinarie bostadsbeståndet. Dessa svårigheter hämmar tillväxten framförallt i storstadsregionerna då det otillräckliga bostadsbeståndet gör det svårt för företag att rekrytera personal. Är det här verkligen den kunskapsnation Sveriges folkvalda politiker eftersträvar?
Vi, som företrädare för studenterna, kan göra vårt bästa för att lyfta förändringar av vikt. Vi ser problemen i vårt dagliga arbete, och det är ingen tvekan om att studenter är hårt drabbade. Men om våra lärosäten fortsatt ska vara attraktiva såväl nationellt som internationellt, och om Sverige fortsatt ska vara en kunskapsnation, krävs det att samhället kan erbjuda de mest basala funktionerna.
I slutändan handlar det om att de folkvalda politiska företrädarna på alla nivåer måste börja betrakta bostadsbristen som ett samhällsproblem och gemensamt arbeta för att lösa denna.
Martin Sahlin, ordförande, Stockholms studentkårers centralorganisation (SSCO)
Stina Fredriksson, ordförande, Göteborgs Förenade Studentkårer (GFS)
Magnus Olofsson, vice ordförande, Uppsala studentkår
Tora Törnquist, ordförande Lunds universitets studentkårer (LUS)
