Rätten till högre utbildning en självklarhet

Det framförs ofta i debatten om rätten till högre utbildning att alla inte vill bli akademiker. Men det handlar inte om att alla ska bli akademiker. För mig handlar det om en ideologisk övertygelse om att i ett demokratiskt och jämlikt samhälle är rätten till högre utbildning en självklarhet, alla ska ha lika möjlighet att studera vid landets universitet och högskolor. Så är det tyvärr inte i dagens Sverige.

Jag ska här lyfta fram några exempel på detta:
Idag är den svenska skolan ojämlik, och den blir allt mer ojämlik. En jämlik skola handlar om att alla elever ska ges möjligheten att nå målen oberoende av socioekonomisk tillhörighet eller var man bor och går i skolan.

I en rapport som Skolverket publicerade ifjol lyfter man fram att den svenska skolan har blivit mycket mer ojämlik. Skillnaden i resultat mellan skolor har ökat sedan slutet av 1990-talet. Rapporten kommer också fram till att det fria skolvalet sannolikt har bidragit till den ökande ojämlikheten i den svenska skolan, även om andra faktorer också kan ha spelat en viss roll.

Gymnasiereformen som kom 2011 slår fast att alla gymnasielinjer inte ska ge högskolebehörighet. Som jag skrev tidigare ska inte alla bli akademiker men alla ska ha en möjlighet att studera vidare om man så vill. Det är långt ifrån alla som vet exakt vad man vill göra om 20 år när man precis har fyllt 16. Senare i livet kanske man kommer på att man faktiskt vill studera vidare men då saknar behörighet. Situationen förvärras också av att platserna på komvux har skurits ned. Denna förändring av den svenska gymnasieskolan är något som låser in unga i ett yrke.

Samtidigt så är det uppenbart att elever faktiskt vill ha högskolebehörighet då man sedan förändringen i gymnasieskolan kan se att allt färre elever väljer de yrkesförberedande gymnasielinjerna.
Men bara för att man har lyckats komma in på en högre utbildning betyder inte det att allt är frid och fröjd. Det finns idag många studentgrupper som missgynnas på universitet, och som inte ges samma möjligheter att genomföra sina utbildningar. Det kan handla om tillsynes små saker som kan få stora konsekvenser för dessa studenter. Några exempel kan vara att föreläsningsmaterial inte läggs upp på studentportalen i förväg, att det inte finns tydliga sidhänvisningar eller att examinationer läggs på tider som strider mot universitetets föräldrapolicy.

Lukas Löfling
Medlem i Vänsterns studentförbund Uppsala och apotekarstudent