Bristande sopsortering på campus

I mellanakten av årets final av Eurovison song contest sjöng Petra Mede ”We´re green to our planet, we´re eco-pride, recycling is in our hearts” i ett litet potpurri till de andra länderna av vad som är Sverige.
Även om inte alla av oss såg finalen skulle nog de flesta skriva under påståendet som sången antyder: att vi är ena jävlar på att soppsortera.

Som en påminnelse för att vi faktiskt befinner oss i Återvinningens land finns här på Uppsala universitets flesta campusområden sopsorteringsmöbler med sex olika fack. Att vi är så duktiga på källsortering är uppenbarligen något vi är stolta över och som vi vill hävda är en del av vår nationella identitet – eftersom vi lyfter fram det vid stora offentliga representationstillfällen som Eurovision.

I universitetets Miljömål och handlingsplan för miljöarbete 2013-2015 sammanfattas målet för avfall och återvinning i att mängden osorterat avfall ska minska och andelen källsorterat ska öka.

Men vad händer när de som befinner sig på campusområdena inte kan sortera? Det spelar ingen roll hur många kärl som finns tillgängliga om vi ändå inte vet vad som ska slängas vart. Så låttexten i Eurovisionfinalen kanske snarare skulle förmedla att vi tycker om idén av att källsortera.

På Blåsenhus har några studenter som läst miljöpsykologi tagit initiativet att sätta upp skyltar på sorteringsmöbler med exempel på vad som ska vara i just det facket. Detta för att få till en förändring i den dåliga trend av icke-källsortering som de uppmärksammat.

Psykologistudenterna upplevde att den genomsnittliga studentens kunskap om källsortering ofta var bristfällig, något som våra egna undersökningar bekräftade. Det spelar ingen roll vilken sopsorteringsstation man tittar ned i. Alla verkar ha tappat förmågan till att sortera rätt. Även på institutioner som lär ut miljöarbete och hållbar utveckling ligger en och annan kartong och komposterbart föremål fel.

Det finns en risk med att matas med bilder av ”hur vi är” och ”vad vi gör”. Med all ny teknik som kommer för att förenkla och förbättra villkoren för att kunna leva hållbart och miljövänligt är det viktigt att komma ihåg att om vi inte minns varför vi gör det faller allt och tekniken blir värdelös.

Kanske är det dags att vi kliver av våra höga hästar och erkänner att bara för att vi befinner oss på en vetenskaplig institution har vi brister i vårt vetande kring de mest enkla ting – att sopsortera.

Kristina Hedin, Li Svensson, Astrid Mäehanz, Sara Hadfy Högström och Jacob Larsson, studenter vid Uppsala universitet.

nbsp;

Använda källor:

Miljömål och handlingsplan för miljöarbete. Uppsala universitet.
http://regler.uu.se/digitalAssets/159/159726_milj--m--l-och-handlingsplan-f--r-milj--arbete-2013-2015.pdf Hämtat 2013-05-28

Lindstedt Stefan, Norell Emilia, Olsson Charlotte och Wingren Karin (2013) Den ensamkommande sopsorteraren, vad har hen i bagaget? nbsp; Institutionen för psykologi. Uppsala universitet.