Högskolestiftelser fel väg att gå
Regeringens förslag om att införa en ny verksamhetsform i högskolesektorn har rört upp mycket känslor. Förslaget går ut på att vissa universitet ska ges möjlighet att ombilda sig till högskolestiftelser. Stiftelseformen innebär till exempel möjlighet att sluta avtal, förvärva egendom, bilda bolag och ta emot donationer fritt. I teorin låter det som en väldigt oproblematisk reform som ger lärosätena handlingskraften som så länge efterfrågats. Verkligheten är inte så simpel.
I Akademikerförbundet SSR:s remissvar angående högskolestiftelser lyfter vi fram flera olika problem. En är att stiftelseformen som sådan är oföränderlig. När en stiftelse väl inrättats är det hart när omöjligt att förändra verksamhetsformen till en annan. I ett globaliserat samhälle med stora krav på snabb anpassning är det svårt att se fördelen med denna oföränderlighet.
En annan viktig invändning är konsekvenserna som stiftelseformen kan innebära för samhällsintresset. Samhället har ett intresse av en bred och kvalitativ högre utbildning. Dagens stiftelsehögskolor driver sin verksamhet i aktiebolagsform. När vinstkrav blir en del av målen i den högre utbildningen hotas samhällsintresset. Om utbildningar och forskning som lättare går att kommersialisera kommer att prioriteras, vad händer då med grundforskningen och utbildningarna i samhällsvetenskap, humaniora och konstnärliga områden? Utbildning och forskning inom dessa områden riskerar att nedprioriteras i en högskola som främst söker vinning.
Möjligheten att omvandlas till högskolestiftelse kommer endast att tillfalla forskningstunga universitet. Vi är övertygade om att förutsättningarna för små och medelstora högskolor, med mindre forskningsverksamhet och lägre internationaliseringsgrad, kommer att försämras i ett sådant högskolelandskap. Minskat stöd till dessa lärosäten kommer att innebära försämrade möjligheter att utveckla sin verksamhet. Detta anser vi i Akademikerförbundet SSR vara till men för såväl kunskapsnationen Sverige som förutsättningarna för högre studier i hela landet. Vi riskerar en uppdelning i A- och B-lärosäten.
En av de största bristerna i förslaget är att inflytandet för studenter och anställda inte kommer att garanteras hos högskolestiftelser. Den framlagda promemorian formuleras i termer av att studenter och anställda ”bör” garanteras rätt till inflytande. Den nuvarande högskolelagen stipulerar att lärosäten ”ska” ha styrelser som innehåller studenter och anställda. Vi menar att förändringen troligen kommer att leda till en väsentlig försämring för studentinflytandet.
Det är glädjande att regeringen nu valt att utreda förslaget vidare, men utbildningsminister Björklund har indikerat att regeringen avser att fortsätta arbeta mot genomförandet av stiftelser. Akademikerförbundet SSR uppmanar regeringen att byta inställning. Det finns behov av större flexibilitet, men stiftelseformen är inte rätt väg. Sverige som kunskapsnation behöver en bättre övervägning av hur framtidens högskola ska se ut.
Begmohammed Derakshande-Tomadj,
ordförande Akademikerförbundet SSR:s studentråd och pol kand.-student vid Uppsala universitet
