Vad har regeringen för ambitioner?

Debatten om avgifter inom internationella samarbeten tog fart efter ett uppmärksammat fall vid Uppsala universitet, där svenska studenter krävdes på studieavgifter. Det var då frågan om svenska universitet och högskolor över huvud taget kan delta i internationella samarbeten med krav på avgift, och samtidigt leva upp till principen om avgiftsfri utbildning, väcktes.

Regeringen har föreslagit att avgifter som tas ut för kurser som ingår i internationella samarbeten inte ska betraktas som avgifter. Författaren till budgetpropositionen skriver att ”Principen om avgiftsfrihet för universitets- och högskolestudier är grundläggande för nbsp;utbildningsväsendet i Sverige. Denna princip behöver värnas”. Uppsala Studentkår vill påpeka, att pengar som betalas av en student för att gå en utbildning trots allt är en studieavgift för studenten, oavsett vem som är mottagare.

Flera remissinstanser har påpekat att förändringen kräver ett utökat stipendiesystem för att kunna behålla möjligheten för svenska studenter att gå utbildningarna, trots det har någon sådan satsning inte synts till i budgeten. Istället föreslås merkostnadslån från CSN. Det innebär en ytterligare belastning på privatekonomin än det lån de flesta studenter redan är beroende av under sin studietid. Eftersom studerande med icke-akademisk bakgrund både är underrepresenterade i internationella utbyten och är mindre benägna att belåna sig skulle det motverka visionen om breddad rekrytering.

I sin budgetproposition föreslår regeringen även att stipendieanslaget riktat till så kallade tredjelandsstudenter tas till en lägre nivå än tidigare. Detta innebär att än färre utomeuropeiska studenter kommer att ha möjlighet att söka sig till Sverige för att studera, en utveckling som man inte har lyckats vända sedan avgifterna infördes 2011.

I debatten om studieavgifter för utbyten via konsortier hävdas att de är nödvändiga för att svenska universitet och högskolor, däribland Uppsala universitet, ska kunna delta i internationell samverkan. Men enligt förslaget som nu lagts fram får de som vill ingå samarbeten inte själva ta emot pengar eller anordna utbildningen som pengarna avser. Det innebär stora begränsningar av de villkor på vilka den högre utbildningen i Sverige kan ingå internationella samarbeten, vilket också har påpekats av remissinstanserna.

Det finns flera oklarheter med regeringens budgetförslag, vi frågar oss framförallt vad de egentligen har för visioner om högre utbildning. Vad händer om en större andel av svenska utbildningar börjar ingå i internationella samarbetsformer? Vad menar vi med internationalisering när fler utbyten blir avgiftsbelagda och stipendieanslagen stryps? Hur värnar vi om allas rätt till högre utbildning, när pengarna som finansierar den måste komma från studentens egen ficka?

Det står klart att budgetförslaget förvisso möjliggör för svenska universitet och högskolor att ingå i internationella samarbeten, men det ökar nödvändigtvis inte internationaliseringen. Regeringens lösning på ett till synes väldigt begränsat problem avslöjar en stor brist på verkliga ambitioner för högre utbildning, och särskilt där det gäller breddad rekrytering och internationalisering. Vi hade önskat större, och tydligare visioner än så.

Caisa Lycken, ordförande Uppsala Studentkår

Miranda Cox, vice ordförande Uppsala Studentkår