Arbetet för trygga campus utan trakasserier måste fortsätta

Metoo-rörelsen har med all tydlighet visat att vi fortfarande har lång väg att gå för att stoppa sexuella trakasserier. Det gäller för samhället i stort och högskolan är inte på något sätt förskonad. Akademiuppropet underskrivet av 2 400 akademiker har fört fram hårresande berättelser om trakasserier. Det som skildras är helt oacceptabelt. Ingen student, doktorand eller anställd ska utsättas för sexuella trakasserier.

Uppropen har haft en viktig funktion i att lyfta fram problematiken och visa på det arbete som återstår att göra. Nu efter uppropen är det viktigt att säkerställa att arbetet fortsätter.

Det är de med ansvar och makt som har kraften att förändra. Bekämpandet av sexuella trakasserier kan aldrig vara ett individuellt ansvar. Alla som sitter på makt måste nu därför aktivt verka för förändring. Konsekvenserna av att modiga berättar om sina upplevelser måste leda till konkreta och varaktiga åtgärder.

Det finns tydlig lagstiftning när det gäller sexuella trakasserier. Dels finns en sexualbrottslagstiftning som nu också planeras att stärkas ytterligare genom ett nytt förslag som arbetas fram. Utöver detta måste också högskolor följa arbetsmiljölagen och arbeta med aktiva åtgärder mot sexuella trakasserier enligt diskrimineringslagen. Men vad som synliggjorts i akademiuppropet är att lagstiftning i sig inte alltid räcker. Ledningarna för våra lärosäten har därför en viktig skyldighet och ett stort ansvar. Jämställdhetsarbetet behöver ha högsta prioritet och vara välkänt på alla nivåer inom lärosätena. Detta ansvar rör inte enbart bara de krav som finns i diskrimineringslagen och ett välfungerande arbete med studenters och doktoranders arbetsmiljö är förebyggande. Det skapar också tydligare vägar för vart du kan vända sig.

Regeringen har vidtagit en rad konkreta åtgärder genom att ge Universitets- och högskolerådet i uppdrag att samlat synliggöra lärosätenas arbete för att förebygga sexuella trakasserier. Universitet och högskolor har även fått i uppdrag att synliggöra sitt förebyggande och främjande arbete för att motverka sexuella trakasserier. Dessa uppdrag blir viktiga verktyg i arbetet för att förebygga trakasserier, fånga upp dem i ett tidigt skede och även för att sprida arbetssätt som fungerar.

Vi ser det här som en början på ett arbete som måste fortgå och utvärderas. Högskolan är den största statliga arbetsgivaren och inrymmer 400 000 studenter runt om i landet. Därför måste en så viktig verksamhet prioritera arbetet mot diskriminering och sexuella trakasserier. För att fler ska kunna plugga måste vi kunna garanterna att den högre utbildningen är en säker, modern och en trygg miljö, både i föreläsningssalen men också på campusområden. För individernas skull, men också för samhällets skull. Högskolan lägger grunden för framtidens arbetsliv och samhällsbärare.

Sexuella trakasserier är allt som akademin inte ska vara. Fler vågar nu höja sin röst. Då är det viktigt att alla som har verktygen för att skapa förändring också lyssnar och agerar. Alla studenter, doktorander och anställda måste kunna känna sig helt trygga på högskolan.

Helene Hellmark Knutsson, minister för högre utbildning och forskning (S)

Nasra Ali, ordförande för Socialdemokratiska studentförbundet