Regeringen hade chansen, men missade målet
Ojämlika chanser att söka sig till universiteten fortsätter vara ett stort problem i Sverige. Den ständiga ökningen av antalet platser på högskolan är kanske det största sveket mot studieovana studenter: politiker utökar platserna som ett löfte om jämlikhet och att fler ska få ta del av högre studier, men bara genom att sänka kraven och utan att se till att fler studenter faktiskt klarar utbildningarna.
Fler platser gör inte att fler kan ta till sig en högre utbildning eller att fler kan göra en klassresa genom högskolan. Fler studenter med lägre betyg lyckas visserligen komma in på utbildningarna, men de som inte klarar studierna kommer göra en förlustaffär på en halvfärdig utbildning.
Samtidigt som platserna utökats kvarstår den sociala snedrekryteringen till högskolan. Sju av tio 25-åringar som kommer från studievana hem har påbörjat en högre utbildning. Men ser vi till 25-åringar i hela befolkningen är det mindre än hälften som påbörjat högskoleutbildning.
I själva verket finns förslag för att göra någonting åt problemen. Förra året släpptes en utredning med det lovande namnet ”Tillträde för nybörjare – ett öppnare och enklare system för tillträde till högskoleutbildning”. Utredningen hade syftet att bredda vägarna in till högre utbildning och förbättra antagningssystemen så att fler ska hitta in till högskolan.
Ett av förslagen var att högskolorna skulle få större frihet att utforma egna urvalsmetoder och att högskoleprovet, som främst skrivs av personer med akademikerföräldrar eller de som redan har fina betyg, ska minska i betydelse. Här finns den verkliga utmaningen i svensk högskola: inte att sänka kraven och utöka platserna, utan att i större utsträckning rekrytera personer som verkligen har förutsättningar att klara en högre utbildning, men som saknar akademikerfamiljernas fina gymnasiebetyg och som inte skrivit högskoleprovet.
Men inte ens nu när regeringen haft chansen att bredda rekryteringen lyckas man komma i mål. Ett år efter utredningen släpptes har regeringen nu kommit med sina egna förslag. Resultatet är innehållslöst. Regeringen har inte tagit till sig av utredningens viktigaste förslag om bättre urvalskvoter, och man har heller inte föreslagit något alternativ.
Sverige hade kunnat vara annorlunda. Svenska företag har enorma problem med att hitta rätt kompetens. Om högskolan kunde förmå att rekrytera motiverade lovande personer ur alla samhällsgrupper kunde både jämlikheten och företagens kompetensförsörjning lösas. Nu står vi istället med det sämsta av alla världar: en högskola som inte håller måttet, företag som inte hittar kompetens och unga motiverade, drivna människor utan akademikerföräldrar som aldrig kommer hitta in till högskolan.
