Behöver man påminna om Bollhusmötet?

Heimdal är den tredje organisationen som replikerar vår debattartikel, i samma andetag antyder de att Laboremus inte förmår att sätta den politiska dagordningen.

Heimdal är en förening som har kunnat gömma sig bakom “å ena sidan bjuder vi in Sverigedemokrater, men ibland kommer en vänsterpartist också ” alldeles för länge. I sin replik drar de upp någonting diffust om att en gammal laboremusordförande i ett “socialt sammanhang” sagt att vår förening inte är nog synlig. Det blir ganska lustigt i ljuset av att Heimdals tidigare ständige ledamot och senior tvingas ut i offentligheten för att ta avstånd från Heimdal på grund av deras högerextremistiska tendenser.

Vi lever i en tid då liberala värderingar är under attack. En framstående kristdemokrat besöker obrytt HBTQ-motståndare medan partiet själva tycker det är dags att se över abortlagstiftningen och samtala med Sverigedemokraterna. När vi påpekar att det är oroande att Heimdal hetsar på närmanden till SD snarare än att ta ställning mot dem leker de bestörta.

Vi raljerar över att Heimdal är klimatförnekare eftersom stora delar av de organisationer de har samröre med förnekar att det krävs politiska medel som syftar till att minska utsläpp. Det är nbsp;en befogad provokation och innebär inte att vi inte tror Hemidal förstår fakta. Bara att de ignorerar den.

Att mena att fler flygresor leder till mer pengar åt forskning och utveckling, vilket i sin tur kan göra flygresor mer miljövänliga är en ren absurditet. Detsamma gäller att kraftigt subventionera en utbyggnad av kärnkraften, när inte ens marknaden själv tror det är en lönsam energiförsörjning. Heimdal måste förstå att vi är oroliga för vad som skulle hända med ekonomin och planeten om kristdemokrater eller moderater fick bestämma.

Heimdal är en förening som lyckas dölja en dunkel värdegrund bakom tweedkavaj, punsch och studentikos romantik, vilket gjort att de blivit daltade med alldeles för länge. Herrmiddagar, sillunch och cigarrökande bygger inte ett starkt varumärke, vad än Heimdals ordförande Arvid Hallén ämnar att påstå. Föreningen Heimdal må vara kärnan i Uppsalas borgerliga studentpolitik, liksom Laboremus är knytpunkten för progressiva studenter. Den stora skiljelinjen är att Laboremus står för sin historia och identitet, medan Heimdals arkiv fortfarande är slutet för allmänheten.

För en politiskt aktiv i Uppsala kan Heimdal på håll verka representera ett fint akademiskt samtalsideal. Fast i en tid när både planeten och liberala värden står på spel och de tydligt visar vilken sida de står på är inget över föreningen pittoreskt längre. Vi vet tyvärr var de står både idag och historiskt. Behöver man påminna om Bollhusmötet? Eller förra året när deras företrädare i kåren vägrade ta ställning mot människohandel?

Hade Heimdal idag istället valt att se hotet mot jämställdheten och valt att inte krama SD hade vår relation nog varit annorlunda. Kanske hade vi suttit i nån inrökt fåtölj och civiliserat diskuterat Zizek vs Peterson ihop, trots våra ideologiska skiljelinjer. Vi önskar att de hade valt en annan väg.

Alva Cedergren, ordförande Laboremus

Klara van Blaricum, styrelseledamot Laboremus