Goda avsikter bryter inte snedrekryteringen

En av svensk högskola största och mest långvariga misslyckanden är arbetet med breddad rekrytering. Trots stor utbyggnad av högskolan och ihärdig debatt är snedrekryteringen i stort sett konstant. Utbildning går i arv i Sverige och flera aktörer lyfter tillträdessystemet som lösning på problemet. Ämnet blev ännu en gång aktuell i och med Kalla faktas granskning av Karolinska institutets (KI) antagning till tandläkarprogrammet.

KI har arbetat med ett system där en del av de antagna studenterna väljs ut via uppsatser och intervjuer i det så kallade alternativa urvalet. Resultatet har blivit en stor överrepresentation av barn till tandläkare och anställda på KI bland de som antas via kvoten. KI motiverar valet av alternativt urval med att systemet antar studenter som är motiverade och det skulle möjliggöra breddad rekrytering.

I ett utbildningssystem som har problem att utbildning går i arv har KI valt ett antagningssystem med fördelar för akademikerbarn. Förutsättningarna att svara på frågor om yrket kommer vara betydligt bättre för barn till anställda på KI än övriga. Frågan är också hur bra frågor om yrket mäter studiemotivation och inte bara ens sociala bakgrund. Även om dessa frågor inte utgör hela systemet kommer de väga in, vilket de uppenbarligen har gjort. KI:s uppföljning visar att de som antagits via det alternativa urvalet har lägre risk att hoppa av. Metoden tycks alltså hitta motiverade studenter, på bekostnad av fördelningen i studentgruppen.

Att antagningssystem måste ge bättre genomströmning på bekostnad av studentgruppens sammansättning bör ifrågasättas då det i mer allmänna studier inte tycks finnas samband mellan just studenters bakgrund och avhopp. UKÄ har visat att social bakgrund har lite betydelse för avhopp när det kommer till de tio största yrkesprogrammen. Att försöka hitta akademikerbarn i sin antagningsprocess är alltså en tvivelaktig strategi för att garantera genomströmning. Antagningsmetoden skulle alltså kunna ha ännu bättre effekt om snedrekryteringen inte behölls i systemet.

Det finns alternativa urval som fungerar som andra chans och som kan bredda rekryteringsunderlaget. Ett bra exempel är Lunds universitets antagning till juristprogrammet. Där avsätts en del av platserna till utbildningen till de som haft goda resultat i en juridisk introduktionskurs som alla med behörighet kan läsa. Det finns alltså bra och dåliga alternativa urval.

Vägen framåt i arbetet med breddad rekrytering har förmodligen mycket att vinna på att lägga fokus på andra områden än tillträdet. Ett enkelt system utan återvändsgränder är en bra utgångspunkt för att undanröja onödiga hinder men snedrekryteringen måste lösas på andra sätt än via tillträdet. Än så länge har det varit svårt att bryta dessa mönster och Sverige måste ta tag i arbetet med breddad rekrytering på riktigt. Goda avsikter räcker inte längre. Samhällets utmaningar är för stora för att utelämna stora grupper från högskolan.

Jacob Adamowicz