Akademiska högtidsdräkten inte öppen för tolkning

Vi är nog alla medvetna om tidernas förfall som står för vår dörr likt >> Hannibal ante portas >>. Men att detta förfall var så nära inpå oss är något som inte ens de största domedagsprofeter hade kunnat förutse. Foucault sa en gång att människan kommer utplånas, likt ett ansikte ritat i sanden vid havets rand. Lyckligt ovetande var Foucault om att vårt öde skulle bli mycket värre än så. Till hans stora lycka fick han aldrig uppleva att vissa (i ceremoniella sammanhang) Uppsalakårer skulle bryta praxis för den akademiska högtidsdräkten.

Det var vid en ceremoniell akt i den Upsaliensiska våren som en äldre man med indignerad min kom fram till mig. ”Är det verkligen lämpligt” säger han med darrande läppar. Det som jag först trodde var ett kortare delirium följt av den punsch som jag och mina vänner tidigare druckit likt vatten i Sahara visade sig vara sanning. Min största farhåga, bruten praxis av ett av det mest heliga som vårt Alma mater har, den akademiska högtidsdräkten. Jag har tidigare hört om hur vissa studentkårer, ofta av det yngre slaget, har valt att fritolka praxisen, men detta var in absurdum.
Förbluffad vred jag mig i plågor, och när jag informerade min käre konventssekreterare förlöstes ett skrik likt jag något jag aldrig hört tidigare. Något måste göras, var hans sista ord innan han svimmade.

Och ja, något måste göras. För det första bör alla läsa Studenternas Ceremoniinstruktion. För det andra finns det en visdomens källa likt ingen annan att vända sig till. Sök upp ceremonikonventen, vi förlåter er för synder, berättar vad som är rätt, hur man bär fanor och hur man flankerar trapport, så länge ni släpper mörkret och lär er hur en fanbärare och marskalk faktiskt ska vara klädd!

Gustaf Palmér
Ordförande emeritus, Vice ordförande emeritus och Fanbärare emeritus,
Fanbärarkonventet