En “opolitisk kår” är en konservativ kår
Det här är en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribenternas egna.
Vid Uppsala studentkårs konstituerande fullmäktige den 20 maj valde UUS att bilda kårstyrelse med Allians för kåren (AFK). Detta har skett förut i Uppsala studentkårs historia, men det aktuella samarbetet vilar på en helt annan grund än förut. Allians för kåren har nämligen gått från att vara ett parti för de borgerliga studentförbunden till att vara den blåbruna studentföreningen Heimdals egna kårparti.
Trots detta, och att AFK fick färre röster i årets kårval än antalet blanka röster, så valde UUS att avbryta samarbetet med S-studenter och istället börja styra med AFK. Vi beklagar detta, men är inte förvånade eftersom vi har länge varnat för att en opolitisk kår i praktiken innebär en konservativ kår.
Från AFK valdes Daniel Åkerman och Sebastian Holmberg in i kårstyrelsen som ledamot respektive ersättare, båda har tidigare varit ordförande för föreningen Heimdal. Åkerman har skrivit en artikel om att Black Lives Matter är en radikal rörelse som får oförtjänt stöd och Holmberg har som ordförande för Heimdal drivit på för att Moderaterna ska regera med SD. Heimdal är den äldsta borgerliga föreningen i Sverige och har haft många borgerliga politiker som aktiva medlemmar.
" Dessutom hade AFK noll (0) kvinnor på sin lista till kårfullmäktige, vilket visar på vilken nivå jämställdhetsambitionerna är inom partiet."
Under senare år har Heimdal förändrats i en nationalistisk riktning. I en artikel i SvD beskrivs föreningens aktuella verksamhet som “källaren där SD:s nya intellektuella elit fostras”. SD är ett parti med rötter i nazismen och har företrädare som än idag uttrycker sig rasistiskt.
Några exempel på högernationalistiska politiker som Heimdal har bjudit in som talare under senare år är SD-politikerna Jimmie Åkesson och Mattias Karlsson. Dessutom är Heimdals tidigare ideolog och studiecirkelledare Simon O Pettersson idag ersättare för just SD i Uppsala kommunfullmäktige.
Man ska inte heller glömma att AFK:s medlemmar är för marknadshyror, införande av studieavgifter, och en privatiserad sjukvård. Alla dessa är exempel på reformer som är direkt skadliga för Uppsalas studenters intressen. Dessutom hade AFK noll (0) kvinnor på sin lista till kårfullmäktige, vilket visar på vilken nivå jämställdhetsambitionerna är inom partiet.
Då kan man fråga sig hur detta påverkar kåren? Uppsala studentkår har stora politiska påverkansmöjligheter. Uppsala studentkår är en viktig remissinstans till olika beslutsfattande organ och har direkt representation i Uppsala universitets styrelse. Uppsala studentkår har också varit en viktig aktör genom historien.
Bollhusmötet arrangerades av studentkåren vid Uppsala universitet den 17 februari 1939. En majoritet av de närvarande studenterna protesterade mot att Sverige skulle ta emot tio judiska flyktingar, samtliga läkare, från Nazityskland. Laboremus (S-studenter) var de enda som stod upp för att ta emot flyktingarna. På motsatt sida stod Heimdal.
"Det som har skett efter kårvalet är symptomatiskt för “opolitiska” partier. Man vet aldrig vad man får eftersom representanter för sådana partier saknar ideologisk ryggrad."
Den som säger att värderingar i en kår inte spelar roll har fel både historiskt och idag. Hur det kan bli när högern får makt över en studentkår kan ses genom att titta på Karlstad universitets studentkår som drev på för marknadshyror i Sveriges förenade studentkårer (SFS) och vars ordförande kallade en vice ordförande, en med utländsk bakgrund, för “inkvoterad”.
Uppsala universitets studenter (UUS) är ett kårparti som hävdar sig vilja avpolitisera kåren. På partiets egen webbsida skriver man “vision om en studentkår fri från riksdagspolitiska intressen”. I arbetet för detta väljer man alltså nu att samarbeta med personer som varit högt uppsatta inom den blåbruna studentföreningen Heimdal.
UUS brukar vara noga med att de inte strävar efter en helt opolitisk kår. De brukar istället hävda att deras mål är en kår där partipolitik inte får genomslag. Nu vet vi vad det innebär i praktiken. Det innebär en kår där representanter från den konservativa högern styr kåren utan att det syns.
Det som har skett efter kårvalet är symptomatiskt för “opolitiska” partier. Man vet aldrig vad man får eftersom representanter för sådana partier saknar ideologisk ryggrad. Det finns UUS:are som egentligen är progressiva och inte skriver under på Heimdals brunkonservativa agenda. De är varmt välkomna till Laboremus och S-studenter, det enda partiet i kåren som fortfarande har ryggraden kvar.
Kårpartiet S-studenters fullmäktigegrupp
