”Att vara läkarstudent är inget speciellt”
Det här är en insändare. Åsikterna som framförs i texten är skribentens egna.
Jag sitter med tunga ögonlock framför avdelningsdatorn och listan över inskrivna patienter, en kopp kaffe i högerhanden. Klockan har nyss slagit tre och eftermiddagsronden är försenad, eller så har handledaren bara glömt den stackars läkarkandidaten och sprungit vidare på något annat. Det är inte ovanligt att bli parkerad i någon skrubb för att sedan stå och damma. Jag vispar runt den kalla kaffesumpen i botten av koppen med cirkulära rörelser av den landstingsvita IKEA-koppen så att det svallar mot kanterna.
Att vara läkarstudent är inget speciellt. Det innebär att du suttit av din tid i gymnasiet, på högskoleprovet eller på Komvux. Vidare innebär det sen att du sitter av ännu mer tid på universitet och sist på sjukhuset. Inte allt för avskalat så är kravet för en examen att du ska komma ihåg symtom, utredning och behandling. I en vetenskaplig studie lyckades man träna schimpanser att ta in, komma ihåg och återge information (Inoue & Matsuzawa, 2007). Inte helt olikt detta har man på läkarprogrammet lyckats träna idioter att ta in, komma ihåg och återge information. Nej, alla är självklart inte idioter, den klara majoriteten är relativt kompetenta. Men kontentan är att vem som helst kan bli läkare, bara man lägger manken (eller Gdansk) till, detta glöms tyvärr allt för ofta bort av de som studerar eller arbetar med annat.
"Jag har i ärlighetens namn aldrig varit en dyrkare av Gud, men det innebär inte att jag inte läst Jesus tre budord för hur man spetsar sitt CV"
Jag tar fram telefonen, öppnar upp notisen överst på skärmen och står genast i sumpmark upp till knähöjd. Ännu en artikel med någon stolt rubrik i svart pränt över halva framsidan. Rubriken hade kunnat vara hälften så stor och texten hade fortfarande slagit så hårt mot datorskärmen att även en blind skulle kunna uttyda vad som stod om han lät fingerblomman löpa över datorskärmen. Han med gravt synfel däremot, han som varken tränat fingertoppskänslan eller velat inse att det är dags att skaffa glasögon, för honom blir texten dessvärre inte vidare insiktsfullt. Hur mycket jag än försöker svepa förbi skroten så kommer den likväl tillbaka men i ny form. Så har det varit de senaste åren, men de senaste månaderna har varit värst. Telefonen skriker så fort jag öppnar den. Den predikar likt en präst på söndagsgudstjänsten, Matteusevangeliet 7:15. Jag har i ärlighetens namn aldrig varit en dyrkare av Gud, men det innebär inte att jag inte läst Jesus tre budord för hur man spetsar sitt CV:
- Redan i termin 1 kan man bli doktorand om man ansöker om EDUU (Early Doctorate at Uppsala University), det utlyses 2-3 stipendier per termin, brukar inte tävlas så mycket om detta
- Starta en förening för något ämne du finner intressant, även om du inte läst ämnet än. Det är en fördel om det är något som drar till sig nyblivna läkarstudenter som tittar på Grey’s anatomy och bara vill lära sig sy.
- Maila olika tidningar och lämna anonymt tips om dina prestationer för att få mer exponering
Jag lägger ned telefonen i fickan, låter den svarta tsunamivågen snurra runt och slå av sig all sin vrede mot koppens insida. Reser mig ur den röda datorstolen utan armstöd och tar med mig kaffekoppen mot fikarummet.
Signerat
Grand-Åsa Persson
