"Varför uteblev informationen om antalet platser på kursen?"
Detta är en debattartikel. Alla åsikter är skribenternas egna.
“Tyvärr har vi varit tvungna att ställa in kurspaketet Informationssystem/systemvetenskap C HT23 till följd av bemanningsproblem. För att fortsatt göra det möjligt för studenter både i Uppsala och i Visby att läsa Informationssystem C under HT23 har vi valt att istället lysa ut Informationssystem: Digitalisering C, 30 hp (26087) som distanskurs.”
Som frikursare har man inte förtur till kurserna man söker, även fast de ingår i ett kurspaket (sammanhängande A, B och C-kurs). Det är villkoret studenter accepterar, i utbyte mot friheten och möjligheten att själva sätta ihop sin egen examen. Men om vi ska acceptera att universitetet marknadsför frikursandet och kurspaketen som ett likvärdigt alternativ till programmen måste vi studenter kräva transparens och ansträngning från institutionerna i svåra lägen där studenterna “hamnar i kläm”. Våra åsikter och synpunkter ska efterfrågas i viktiga processer som rör vår utbildning, och vi förtjänar att bli informerade om krissituationer på ett ärligt sätt. Vi fri-kursande systemvetare som har sökt höstens C-kurs upplever just nu hur det är att vara i kläm, och menar att agerandet, framförallt kommunikationen, från institutionen för informatik och media har varit under all kritik från början till slut.
En vecka innan antagningen öppnade i våras fick vi som gick kursen Informationssystem/systemvetenskap B ett mail om att kurspaketets avslutande C-kurs blivit inställd, men att institutionen har fixat ett alternativ. Överläggningarna hade skett utan dialog med oss studenter, inte ens med vår förening Uppsala Systemvetare. Vi blev förstås upprörda över det sena beskedet, att en väsentlig kurs för vår inriktning bytts ut, och att vi inte kunde göra någonting annat än att acceptera situationen.
12 juli, när första antagningsbeskedet kom, upptäckte många av oss att vi hade blivit reserver. Efter kontakt med institutionen fick vi veta att det finns flera program som har förtur till kursen (bland annat samhällsvetarprogrammet), att hela 24 av de totalt 30 platserna gick till dem, och att vi totalt var 28 reserver. Till ”vår” C-kurs.
Efter det första mailet kommit i våras hade Uppsala Systemvetares styrelse, utbildningsutskott och studierektorn haft möten - varefter ett förtydligande mail skickades ut till alla drabbade studenter med information om behörighet, förkunskaper, examen, lärartimmar och planen för nästa kurstillfälle (HT24). Vi var flera som uppfattat informationen som att vi skulle komma in på distanskursen, så länge vi uppfyller kursens villkor. Varför uteblev informationen om antalet platser på kursen, och den höga konkurrensen som med stor sannolikhet skulle uppstå?
Som svar på institutionens förklaring om hur svårt det var att förutspå söktrycket på distanskursen hänvisar vi till antagningsstatistiken från UHR. Vi summerar antalet studenter antagna till kursen i Uppsala och på Gotland, eftersom distanskursen ersätter båda. 2022 var det 31 studenter, 2021 var det hela 50, och 2020 var det 41. Distanskursen skulle alltså innebära färre platser än tidigare, men ändå var antagandet från institutionens håll att alla skulle komma in? Hade vi blivit varnade om risken för så hög konkurrens, eller rekommenderade att vänta till nästa höst, hade fler av oss åtminstone lagt större vikt vid att söka andrahandsval. Istället blev vi lugnade med, vad vi uppfattade som, försäkringar om att vi skulle komma in.
En uppdatering kommer från studierektorn samma dag som första antagningsbeskedet. Vi blir informerade om att fem antagna studenter bedöms ha orimligt höga villkor att uppfylla för att komma in, så deras platser kommer att tilldelas reserver vid kursstart. Ytterligare ett oidentifierat antal studenter har villkor, men eftersom dessa kan uppfyllas är det svårt avgöra ifall någon av de platserna blir lediga. 19 juli kommer ännu en uppdatering om att kursen utökar med fem platser, vilket vi uppskattar men innebär att 18 av oss fortfarande inte kommer in.
Många av oss sökte inte andrahandsval, och minst två personer riskerar att bli vräkta från sina studentlägenheter om de inte lyckas komma in på någon annan kurs genom sen anmälan. För flera av oss skulle detta bli den sista terminen på universitetet, och man räknade med att börja jobba efter jul. Att få ihop en kandidatexamen som brukar ta tre år kommer för flera av oss att ta fyra, om vi ens kommer in nästa höst när vi tvingas konkurrera med nästa årskull. Meddelandet vi fick i våras var att kursen blivit inställd, men att problemet var löst. Istället har vi de senaste veckorna kämpat för att bli 18 istället för 28 reserver, till vår sista kurs, som vi fram tills nyligen tagit för givet. Om kommunikationen hade varit tydlig och transparent hade vi kanske accepterat att alla inte kommer in. Vi hoppas innerligt att institutionen kan göra ett överintag av studenter.
Anna Fisshatzion, Julia Nordgren
