Marias svar på SVT-inslaget
Det här är en debattartikel. Alla åsikter är skribentens egna.
Vad vill folk prata om när de pratar om studentbudget? Det är politik, såsom mycket är. Att säga att studenter klarar sig utan problem på studiebidrag och lån (framöver endast kallat CSN) är farligt, eftersom detta inte stämmer. Vi klarar oss, men sällan utan problem. Majoriteten av CSN går till mat och husrum, och så finns det lite kvar till nöje och annat “onödigt spenderande”. Jag sätter detta inom parentes eftersom det inte egentligen är onödigt. Studenter behöver ha nöje, vi behöver nya kläder och vi behöver ha ett liv utanför våra studier. Att tro annat är att ha fel, helt enkelt. De absolut flesta studenter är oförberedda på katastrofen. Vi kan inte betala flera besök till en vårdcentral, bötern eftersom vi köpte fel biljett på pendeltåget, eller kompensera hyresvärden om vi råkar ta sönder en hushållsapparat. Vi har knappt råd med att spara.
Torsdagen den 24 augusti blev jag intervjuad av SVT Uppsala för att prata om studenters budget, ett inslag som sändes klockan 05:30 på fredagsmorgonen därpå. Vi var två studenter som intervjuades. Jag personligen är inte alltför stressad över min ekonomi; om det skulle krisa sig så kan jag be mina föräldrar om hjälp, eftersom de båda jobbar på heltid. Det är inte alla som har denna möjlighet. Det som förvånade mig med intervjun var att inga frågor handlade om inflationen eller om elkrisen i vintras.
Reportaget jag vaknade till fredag morgon hade titeln “Uppsalastudenten sparar över 9000 kronor i månaden”. Den andra studenten beskrev sig kunna spara 9000 kronor i månaden, då hen fick 3000 kronor i månaden av sina föräldrar.
Jag vill klargöra att jag inte klandrar den andra studenten alls, utan SVT. De vred en berättelse om studenters ekonomi till en clickbait-artikel om hur en av femtio tusen av Uppsala universitets studenter kan spara, och den andra inte behöver oroa sig.
SVT är public service. Vilka gynnas av detta? De som inte gynnas är studenter. En artikel som denna upplevs endast avsedd att övertala blåbruna röstare om att studenter klagar för mycket, och att de kan lugna ner sig. De enda två studenterna som reportern kom i kontakt med kom från välsituerade familjer, vilket är en felaktig framställning av Uppsalas studenter. Vid seriös journalistik borde detta ha insetts, och fler vinklar eftersträvats..
Detta blir i slutändan en politisk aktion. Studenter skadas av myten att pengarna räcker. När detta sprids röstar färre på partier som bryr sig om studenter, och detta drabbar studenterna ekonomiskt. Studenter har inte råd med livet; och vi har rätten till att ha det.
Kort sagt: Jag är besviken på SVT.
