Forskarutbildning under luppen

Svårigheten är främst att forskningsmiljöerna är så små att anonymisering är närmast omöjlig. Handledare som stjäl sina doktoranders idéer, är omöjliga att alls få tag på månadsvis, förgiftar forskningsmiljön, är allmänt nedriga, grymt orättvisa eller direkt korrupta, skulle känna igen sig. I den hiearkiska värld, som faktiskt råder inom universitet, kan det gå illa för den som sticker ut hakan och säger att här är något fel, att kejsaren är naken. En bra utvärdering begås sällan ostraffad Grava missförhållanden kan få bestå utan åtgärder i decennier.
Då och då har förbannade doktorander, som blivit närmast osannolikt illa behandlade, rest krav på utvärdering av handledningen. Ett doktorandråd utarbetade t o m ett förslag till utvärderingsformulär, som skoningslöst skulle ha visat vilka handledare som är lysande men även vilka handledare som inte alls fungerar eller är utpräglat destruktiva. Projektet rann dock ut i sanden, eftersom riskerna att det skulle slå fel uppfattades som mycket stora. Då sades, att det enda sättet en meningsfull utvärdering skulle kunna göras vore om den tillkom på initiativ från rektor och fakulteterna själva.
Frågan väcktes på nytt av doktorandrepresentanterna i den s k kvalitetsgruppen. Ett övergripande organ som diskuterar kvalitetsfrågor och kommer med förslag. Rektor är ordförande och valde att med all sin tyngd ställa sig bakom en utvärdering av forskarutbildningen. Som ska genomföras omgående. En enkät ska ställas till samtliga doktorander vid Uppsala universitet. Preliminära utkast har cirkulerat i doktorandråd. Och reaktionerna är övervägande positiva.
I dagsläget består enkäten av ett trettiotal frågor och ännu fler underfrågor och täcker det mesta. Frågor finns om aktivitetsgrad, finansiering, individuell studieplan, om man anser det möjligt att bli klar inom den angivna tidsramen, tillgång på arbetsplats, institutionens studiesociala miljö, institutionens förståelse för doktorandernas totala livssituation t ex ifråga om möjligheter till föräldraledighet och vård av sjukt barn, etc.
De flesta frågorna är utformade så att man prickar i på en skala, t ex från mycket nöjd till mycket missnöjd.
Undersökningen kommer med största sannolikhet att ge en mycket intressant och värdefull bild av forskarutbildningen vid Uppsala universitet. Samtidigt kommer den att kasta strålkastarljuset på de problem som dessvärre finns vid alla fakulteter och kanske kommer något att äntligen göras åt dem. Om svaren på enkäten blir uppriktiga kommer i varje fall fakultetsnämnderna som har det yttersta ansvaret inte att kunna säga att de inte kände till missförhållandena.
En stor del av doktoranderna i Uppsala talar ej svenska och har i varje fall på kort sikt faktiskt ingen större anledning att lära sig det. Forskningens språk är engelska. I vissa fall lever dessa doktorander under — milt uttryckt — mycket enkla omständigheter. En del av dem är inte alls kunniga om regler som gäller eller om rättigheter som de faktiskt har. För att undersökningen ska lyckas är det alldeles nödvändigt att frågorna även ställs på engelska. Om resultaten presenteras på svenska måste deras svar översättas till svenska för att garantera anonymitetsskyddet.
Rektorsval stundar. Uppenbarligen har inte Bo Sundqvist för avsikt att låta regeringen omförordna honom utan val med elektorer, eftersom det skulle göra honom till regeringens man snarare än universitetets. Det hedrar honom. Om han är redobogen att väljas om borde utvärderingen av forskarutbildningen rendera honom röster. Det är ett lysande initiativ