Utan doktorander stannar experimenten
Universitetskanslersämbetet (UKÄ) ägnar sig numer åt effektivitetsanalyser, en rad fenomen analyseras, från sommarkursernas utveckling och ekonomiska betydelse till högskolans lokalkostnader. Kostnaden per kvadratmeter är högre hos Akademiska hus än hos andra hyresvärdar.
Härförleden publicerades en rapport om hur lärare, forskare och doktorander använder sin arbetstid. Den som orkar läsa UKÄs prosa kan inhämta en rad intressanta upplysningar. Det visar sig att det finns stora skillnader mellan lärosäten när det gäller antalet studenter i förhållande till ‘lärarårsverken’. Vid Uppsala universitet går det 31 studenter på ett årsverk, vid Stockholms 46, vid Karolinska 15 och vid KTH 29. Genomsnittet är 33,5 studenter på ett ‘lärarårsverk’.
Störst andel forskning och utveckling i arbetstiden finner man vid fackhögskolorna: Karolinska, KTH och Chalmers. Drygt hälften av tiden används till forskning. Vid de stora universiteten ligger det på strax över 40 procent. Vid småhögskolorna används ungefär en fjärdedel av tiden till forskning.
Fakultetsvis ligger medicinsk fakultet i toppen, följt av teknisk-naturvetenskaplig fakultet, med 53 respektive 50 procent. Ser man till personalkategorier, för hela landet, är de som forskar mest forskare och forskningsassistenter, vilka ägnar 70 procent av sin tid till forskning, följda av doktoranderna med 68 procent. Professorer ägnar endast 42 procent av sin tid till forskning och då ingår tiden som används för att söka anslag.
Fakulteterna skiljer sig mycket ifråga om vem som utför forskningen. Inom humaniora och samhällsvetenskap utförs drygt hälften av forskningstiden av professorer, lektorer, forskare och forskarassistenter. Inom teknik och medicin var motsvarande andel knappt 40 procent. Medicinarna utmärker sig för att en relativt stor andel forskningsårsverken utförs av forskningsingenjörer och laboratoriebiträden.
Det råder stora skillnader inom forskarutbildningen. Doktorander vid medicinsk fakultet ägnar 78 procent av sin tid till forskning. Vid naturvetenskaplig fakultet är motsvarande tal 72 procent. Minst tid för egen forskning, 61 procent, har man inom humanistiskt och samhällsvetenskaplig fakultet.
Doktoranderna utför en stor del av forskningen. Vid medicinsk fakultet utför de 39 procent av forskningen, räknad i dagsverken, vid teknisk naturvetenskaplig 46 procent. Ingen annan befattningskategori kommer i närheten. Professorerna står vid dessa fakulteter för 11 respektive 9 procent av dagsverkena. Utan doktorander skulle den experimentella forskningen avstanna.
En svaghet med studien är att den bara omfattar lärare, forskare och doktorander. All centralförvaltning har uteslutits. Är man ute efter effektivitet, bör man givetvis inkludera administrationen. Mycket tyder på att denna ökat radikalt. Idag omfattar planeringsavdelningen drygt trettio personer. När Stig Strömholm var rektor på 90-talet sköttes motsvarande funktioner av sju personer. Motsvarande utveckling återfinns inom andra avdelningar. Transparens är obefintlig. Empiriska studier lyser med sin frånvaro. Men i en riskanalys häromåret av fakulteterna uppfattades den byråkratiska tillväxten som ett direkt hot mot verksamheten.
