Hård kritik mot sammanslagning av nämnder

I maj sändes ett par frågor på remiss till de berörda fakulteternas prefekter. Frågorna gällde: finns det några övervägande skäl att slå samman nämnder?
Prefekterna är ytterst negativa. Här följer några axplock. Teologens prefekt menar att en gemensam fakultetsnämnd skulle skapa en orimligt stor distans mellan beslutsnivå och verksamhet, och motverka den kollegiala samverkan som måste prägla universiteten.
Juridicums prefekt avvisar tankegångarna på sammanslagningar med att den nuvarande ordningen fungerar väl med korta beslutsvägar och brett deltagande i fakultetens … olika organ. Det finns inga övervägande skäl för att slå samman fakulteter.
Musiken menar, att det finns risker för kulturkrockar. Eftersom det påståtts att fussioner skulle leda till mindre byråkrati konstateras: Hellre några fler administratörer och en väl fungerande fakultetsorganisation än motsatsen.
Det skulle leda till ett alltför stort avstånd mellan beslutande och berörda, skriver etnologen. Finsk-ugriska avvisar tankegångarna av demokratiska skäl. Nordiska språk förordar status quo. Det nuvarande systemet med en språkvetenskaplig fakultet fungerar från institutionens synpunkt väl.
Slaviska institutionen konstaterar, att den inte har sig bekant att någon fakultet eller någon institution inom vetenskapsområdet för humaniora och samhällsvetenskap har uttryckt önskemål om att fakultets- eller fakultetsnämndsorganisationen inom området måtte förändras eller ens bli föremål för utredning. Institutionen ser inget skäl att förkasta nuvarande modell utan ser det som fördelaktigast att behålla denna med oförändrat antal fakulteter och fakultetsnämnder. Denna modell förefaller, enligt slavisterna, ha bäst förutsättningar både att säkerställa en rimlig representativitet av såväl anställda som studenter och garantera att ledamöterna i nämnderna har tillräcklig kunskap om den verksamhet de är satta att leda.
Kulturgeografen framhåller att erfarenheterna av att forma större enheter inte är odelat positiva och menar att en förändring inte skulle ge några fördelar utan bara bli en omorganisation för omorganisationens skull. Företagsekonomen menar att det snarare kan vara aktuellt att dela upp vetenskapsområdet i flera än att ta bort fakulteterna. Handelsrätt uttrycker intresse för en ekonomisk fakultet.
Ekonomisk historia skriver att fakultetsorganisationen fungerar väl när det gäller inflytande nedifrån institutionerna och att verksamheten går före behovet av administrativa förändringar för att anpassa till regering och departements administrativa system.
Enligt freds- och konflikt skulle en konsekvens bli större befogenheter på färre antal personer, d v s en demokratiförlust. Nationalekonomen varnar för att de administrativa bördorna på institutionerna kan öka och efterlyser en mer allsidig utredning där även institutionernas administration tas in i bilden. Pedagogen är också kritisk och kan inte se några skäl till en omorganisation med tanke på hur utmärkt det samhällsvetenskapliga kansliet fungerar idag. Psykologi framhåller nackdelarna, att många institutioner skulle bli utan representation och att den sakkunskap om de olika ämnenas villkor som bör finnas skulle vara svår att uppnå.
Enstaka röster är positiva. Bengt Landgren, litteraturprofessorn, skriver att fakultetsnämnderna är otidsenliga. Två odisputerade personer på lärarhögskolan är också odelat positiva.
Fakulteterna är grundbultar i den akademiska friheten. De består av forskarna i närbesläktade ämnen. Poängen är att resursallokeringen skall göras av inomvetenskapliga kompetenta församlingar. Studenter och doktorander är väl företrädda. Fakultetsnämnderna är utan tvekan de beslutsorgan som fungerar bäst. Det är minst sagt märkligt att det finns krafter inom universitetet som vill ta bort dem eller minska deras antal. Som vill ersätta det goda argumentets makt med den personliga makten, med det oemotsagda egenintresset.