Tuff utvärdering av biblioteket
Nu har 1999 års omorganisation utvärderats av Mats Cavallin och Jon Erik Nordstrand, planeringschef respektive överbibliotekarie vid Göteborgs universitetsbibliotek. De är ytterst kritiska. Utvärderingen remissbehandlas för närvarande.
De konstaterar, att omorganisationen inte föranleddes av något missnöje med det faktiska resultatet av bibliotekets verksamhet. Snarare var det fakulteternas anspråk på insyn i och inflytande över kostnaderna och inte minst överbibliotekariens önskemål om en klarare ledningsstruktur som drev fram omorganisationen. Organisationen ansågs för platt, med närmare fyrtio chefsbefattningar direkt under bibliotekschefen varför en extra nivå lades till med en ledningsgrupp utvald av överbibliotekarien.
Omorganisationen medförde att kostnaderna fördelas om, så att respektive fakultet mer tydligt betalar för sitt utnyttjande av biblioteket. Organisationen präglas av decentralisering. Men, för att en decentralisering ska vara framgångsrik krävs också, konstaterar utvärderarna, en stark centralisering av vissa samordningsfunktioner. Det är här saker och ting gått snett. Tre starka biblioteksnämnder har i princip spelat Svarte Petter med Carolina. Det har på fullt allvar talats om att det endast skulle vara bruksbibliotek för teologiska fakulteten.
Utvärderarna lägger en rad konkreta förslag. De föreslår att bibliotekets yviga instruktion kortas ned. Den bör endast innehålla en målbeskrivning och reglera vilka frågor som ska avgöras på rektorsnivå. Mycket av dagens instruktion kan flyttas till en arbetsordning som fastställs av biblioteksstyrelsen. Delar av instruktionen kan då också med fördel bli ordinära överbibliotekariebeslut.
Vidare förordar de att instruktionen ändras på vissa punkter. Det finns i dagens instruktion skrivningar som är motsägelsefulla, för att undanröja missförstånd och skapa klarhet föreslås att det görs tydligt att biblioteksnämnderna arbetar efter riktlinjer formulerade av biblioteksstyrelsen. Andra förslag är att överbibliotekarien ges en fullvärdig plats i biblioteksnämnderna, vilket han saknar idag, med påföljd att ansvarsförhållandena blir minst sagt egendomliga. Dessutom föreslås, att de s k gruppcheferna (som inte finns vid andra universitetsbibliotek) ska tillsättas på samma sätt som övriga anställningar. Att de ska lysas ut, i stället för att handplockas, och chefsrollen betonas. Samtidigt förespråkar utvärderarna att ledningsgrupperna ska vidgas. Slutligen dristar sig utvärderarna att föreslå ett annat system för internhyrorna. De förordar att betydligt större delar av lokalkostnaderna bärs gemensamt. De identifierar en rad beslut, t ex nedläggningen av studentbiblioteket och vissa gallringsfrågor, där de anser att frågan om lokalhyrorna haft ett väl stort inflytande på beslutsgången.
Det är alldeles uppenbart att Carolina har problem och att utvärderingen belyser dessa på ett utmärkt sätt. Därför är det beklagligt att biblioteksledningen intagit en ytterst defensiv hållning. I ett yttrande avvisar biblioteksstyrelsen de viktigaste förslagen.
Både Akademitjänstemannaförbundet och Bibliotekarieförbundet har rest starka invändningar. När biblioteksstyrelsen behandlade frågan anmälde personalorganisationerna en avvikande uppfattning. Inte minst vänder man sig mot att biblioteksstyrelsens yttrande bifogats remissen.
Enligt personalorganisationerna är det egendomligt, att låta Biblioteksstyrelsens yttrande medfölja utvärderingen, särskilt som ordförande i Biblioteksstyrelsen och överbibliotekarien var ordförande respektive sekreterare i den utredning som ledde till den nuvarande organisationen, vilken med påfallande samstämmighet kritiserats på flera punkter av de externa utvärderarna och i Bastu-projektets självvärdering.
