Skarp kritik mot forskarutbildningsutredningen
Juridiska doktorandrådet sågar utredningen med en energisk och träffsäker idékritik. Rådet konstaterar, att utredningen lanserar ett samhällsbyggarprojekt som är modernistiskt, i sämsta möjliga bemärkelse, såtillvida som det ger uttryck för en häpnadsväckande naivitet - en övertro på statsmakternas möjligheter att genom detaljreglering åstadkomma gynnsamma samhällseffekter som inte borde vara möjligt givet historiens utveckling under förra seklet. På svulstigt nyspråk dödförklarar utredningen forskarutbildningen och förkunnar den nya doktorsutbildningens evangelium. Den nya doktorsutbildningen - en god investering, effektiv, resultatinriktad, målstyrd och snabb. Det ser ljust ut för tillväxten. Såvitt JDR kan se är de antaganden som legat till grund för utbildningen felaktiga, slutsatserna ohållbara och källhanteringen bristfällig. Betänkandet utgör ett hot mot den fria forskningen, skriver rådet.
Juridiska doktorandrådet går också till angrepp mot de värderingar och förhållningssätt som utredningen förordar som mål. Rådet finner det skrämmande att utredningen, till synes helt oreflekterat, ansett det rimligt att i författningstext föreskriva vilka värderingar och förhållningssätt doktoranden ska ha för att kunna erhålla examen. Forskningen kan under inga villkor, skriver rådet, underkasta sig den politiska korrekthetens krav. Målformuleringarna inskränker inte bara den akademiska friheten utan hotar även den grundläggande åsiktsfriheten. Rådet påyrkar att förslagen ska underställas lagrådets granskning.
Humanistiska doktorandrådet går till skarpt angrepp mot den tilltänkta förändringen i Högskolelagens målformulering. I stället för dagens formulering om att den färdiga doktorn självständigt ska kunna bedriva forskning föreslår utredningen att den övergripande målsättningen ska vara att kunna identifiera, formulera och behandla komplexa problem och frågeställningar. Denna förskjutning av betoning från en forskningsinriktad självständig utbildning till en produktion av problembehandlare blir förödande både för kvaliteten på de examinerade doktorerna samt, i ett längre perspektiv, för svensk forskning. Dagens svenska forskarutbildning har ett gott internationellt rykte och avhandlingarna ses som kvalificerade bidrag till forskningen.
Humanistiska doktorandrådet angriper även de tvååriga doktorstjänsterna, som utredningen vill lägga ovanpå den treåriga forskarutbildningen. Kritiken riktar sig mot att doktorstjänsterna inte tänks tillsättas genom sakkunnigförfarande, något som minskar rörligheten, vidare är två år för kort tid för att bli klar med ett nytt forskningsprojekt, och dessutom befarar rådet, att de fyraåriga forskarassistenttjänsterna kommer att försvinna, vilket skulle innebära att mycket av den kvalificerade fria forskningen inom humaniora i Sverige skulle upphöra. Rådet framhåller att det vore bättre om bristerna i meriteringsmöjligheter löstes genom införande av fler forskarassistenttjänster, eftersom dessa på ett mycket bra sätt ger möjligheter för nyutexaminerade doktorer att i öppen konkurrens både bredda och fördjupa sin forskning.
Medicinska doktorandrådet påpekar att målen som ställs upp inte tydligt skiljer sig från de mål som finns för gymnasial utbildning eller grundutbildning vid högskolan. Rådet anser att målet för forskarutbildningen måste vara att producera självständiga forskare och att detta skall vara tydligt skilt från lägre utbildningsnivåer.
Samhällsvetenskapliga doktorandrådet framhåller att en treårig forskarutbildning skulle likrikta forskningen. Den skulle ställa höga krav på mastersutbildningen. Ett års studiefinansiering skulle övervältras på den enskilda doktoranden.
Tongångarna är skarpt avvisande. 1996 var det aktuellt att göra forskarutbildningen treårig. Den gången sågades förslaget totalt av universiteten och avskrevs. Kommer historien att upprepa sig?
