Stopp för skuggdoktorander på tek-nat
Det finns alltså doktorander som inte är antagna och som ständigt lever i ovisshet om de kommer att antas. De gör stora rättsförluster. De är helt beroende av handledarnas nåd. Ofta drivs de hårt av dessa. I rättsligt avseende räknas de inte ens som doktorander. De kan inte söka pengar som doktorander. Uppstår en konflikt saknar de i princip alla rättigheter.
Vid medicinska och teknisk-naturvetenskapliga fakulteten utför doktoranderna en stor del av forskningen. Det är ingen överdrift att säga att forskningen vid dessa fakulteter i det närmaste helt skulle avstanna utan doktorandernas arbetsinsatser. Handledarnas forskning utförs i mycket hög grad av doktorander. Ju fler doktorander en handledare har desto fler artiklar får handledaren stå för som författare. Dessutom gynnar anslagstilldelningssystemen institutioner med många doktorsexamina. Att ha många doktorander är således eftersökt.
Den välskötta teknisk-naturvetenskapliga fakulteten har nu tagit tag i problemet. Nyligen fattade fakulteten beslut om att ändra anslagsfördelningssystemet. Fakultetens budget för studiefinansiering, ca 95 miljoner kronor, fördelas efter ett prestationsbaserat system, där varje doktorsexamen ger den aktuella institutionen en viss framtida tilldelning, i form av en s k studiestödspinne som påverkar studiestödstilldelningen under fem år framöver.
Systemet hade emellertid nackdelen, att ingen hänsyn togs till vilka kostnader som belastat institutionen för utbildningen av den aktuella doktorn. Kostnaden för en normaldoktorand, som enligt fakultetens normer går högst ett år på utbildningsbidrag och tre år på doktorandtjänst, är drygt 1,5 miljoner i rena lönemedel. På olika håll inom fakulteten har diverse uppfinningsrika finansieringsmodeller tillämpats i syfte att (ofta starkt) reducera denna kostnad.
I vissa fall registreras avancerade studenter, som antingen redan avlagt en doktorsexamen vid ett utländskt universitet eller har en ansenlig vetenskaplig produktion bakom sig utan att ha avlagt en formell doktorsexamen. De disputerar på mycket kort tid. Ofta på bara något år, vilket reducerar institutionens kostnader avsevärt, ofta till 25-50 procent. Men hittills har belöningen för institutionen varit densamma som för fakultetens normala doktorander.
Dessutom har det förekommit ett ej av fakulteten sanktionerat system med skuggdoktorander,
d v s stipendiater som inte har antagits till forskarutbildningen men de facto arbetar på sin doktorsavhandling. Dessa doktorander antas till forskarutbildningen vid ett sent stadium, vilket starkt nedbringar kostnaden för institutionen.
Teknisk-naturvetenskapliga fakultetsnämnden konstaterar, att institutioner och program som utnyttjar dessa sätt för att reducera sina forskarutbildningskostnader får större andel av sina kostnader täckta av fakulteten, än de institutioner som följer fakultetens regler, och när det gäller skuggdoktorander är detta direkt utmanande för rättsmedvetandet, eftersom fakulteten belönar att man ignorerar dess egna beslut. Dessutom missgynnas institutionerna som följer reglerna.
Därför har fakultetsnämnden beslutat, att för att få full utdelning krävs att doktoranden vid disputationen har varit registerad under minst 42 månader med av fakulteten godkänd finansiering. Halv utdelning ges i de fall doktoranden varit registrerad mindre än 42 månader men längre än 18 månader. Motsvarande utdelning ges för licentiatexamina. Ingen examinationspoäng utdelas vare sig för licentiat- eller doktorsexamina som avläggs på kortare tid än 18 månader.
Lösningen är elegant. Manipulationer med stipendier och försenad antagning blir direkt ointressant medan däremot institutioner som erbjuder doktoranderna goda studievillkor gynnas. Med vissa modifikationer skulle modellen kunna användas på medicinsk fakultet, som har så mycket skuggdoktorander att den offentligt redovisade nettostudietiden är tre år trots att forskarutbildningen är en fyraårig utbildning.
