Rektorsvalet rullar i gång i maj

Detta rektorsval är det första vid Uppsala universitet som äger rum i hägnet av de förändringar som genomdrevs av Carl Tham, vilka innebar att regeringen utser konsistoriets ordförande (en funktion den akademiskt valde rektorn normalt har) och att demokratiskt val av rektor ej längre är obligatoriskt.
I europeiska sammanhang är de förändringar som Carl Tham genomdrev närmast unika. Huvudregeln är att rektorer väljs av fakultetskollegier och studenter, att rektor uppfattas som universitetets främsta företrädare och inte som en kader utsedd av regeringen. Universiteten har ju en viktig roll, att odla ett kritiskt och oberoende tänkande, vilken är oförenlig med politiskt tillsatta styrelser och rektorer.
Sedan 1999 har flera rektorsval blivit rena skandaltillställningar främst p g a att Tham skapat utrymme för styrelseordföranden och andra politiskt tillsatta i styrelsen att avvika från akademisk praxis. I vissa fall har rekryteringskonsulter anlitats; något som närmast framstår som löjeväckande. Rektorsvalen i Lund, Göteborg och Stockholm har föranlett anmälningar till Högskoleverket från de berörda studentkårerna.
I ett yttrande om gällande ordning för utseende av rektor skriver universitetslärarförbundet (SULF), att rekryteringsprocessen fungerat dåligt, förfarandet har alltmer kommit att likna de slutna processer som kännetecknar näringslivets rekryteringar av ledare med nomineringar i slutna nätverk, hemliga kandidater och munkavle på lärar- och studentrepresentanter.
Särskilt illa har det gått vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, där regeringen utsett LRF-politruken Bo Dockered till styrelseordförande. Dockered lade sig där i rektorsvalet. I stället för att följa valförsamlingens förslag till ny rektor för SLU lyckades Dockered få styrelse och regering att utse en person till rektor som inte hade fått en enda röst i rektorsvalet.
Denna skandal fick Uppsala universitets senat, det högsta valda akademiska organet, att reagera. Den gjorde följande mycket skarpa uttalande:
Det sätt på vilket ny rektor vid Sveriges lantbruksuniversitetet denna gång kom att utses strider mot grundläggande svenska och internationella principer. Varken styrelsen eller regeringen har respekterat vad som skiljer ett universitet från en myndighet eller ett affärsföretag.
Enligt vår bestämda mening bör den som utses till rektor för ett universitet vara förtroendevald i den meningen, att han eller hon har stöd av en internt utsedd valförsamling. Missgreppet är djupt olyckligt och bör inte tillåtas bli inledningen till en ny praxis. En rektor bör inte ha ställning som generaldirektör utan vara den främste företrädaren för verksamheten.
SULF går ännu längre och kräver att rektorsvalen skall regleras i författning. Härvid förordar förbundet, att resultatet av omröstningen i valresultatet skall vad gäller rektor överlämnas direkt till regeringen. Detta kan förefalla radikalt, men om man menar allvar med att principen bör vara att rektor skall utses efter val ser SULF ingen anledning att valförsamlingens utslag passerar styrelsen.
Nyligen diskuterade senaten i Uppsala om de politiskt tillsatta styrelseledamöterna skulle få ett inflytande på rektorsvalet. Senatens ordförande sammanfattade överläggningen med att styrelsen inte bör styra eller driva valprocessen men att det kan vara klokt att göra en strategisk eftergift. Det sker lämpligen genom att någon från styrelsen knyts till valberedningen, dock inte som ordförande. Så kommer nu också att ske.
Vem blir då rektor? Idag är frågan helt öppen. Det blir med all sannolikhet en lärostolsprofessor, någon som är aktiv som forskare och lärare. En stark kandidat, om hon står till förfogande, är den nuvarande prorektorn och professorn i förvaltningsrätt, Lena Marcusson.