Allians för avpolitisering

Det finns en betydande samstämmighet. Alla partierna från regeringen till den borgerliga oppositionen bejakar Bolognaprocessen, att det införs tre cykler: grundutbildning, avancerad nivå, och forskarnivå. Men det finns också betydande skillnader.
Beträffande forskarutbildningen är det viktigaste att regeringen vill öppna för en treårig forskarutbildning. Det innebär helt enkelt att ett år flyttas över från forskarutbildningen till masterutbildningen, man får läsa ett år som masterstudent på studiemedel. Istället för lön blir det lån.
En treårig forskarutbildning skulle ha en rad nackdelar i vetenskapligt avseende. Det skulle bli praktiskt taget omöjligt att skriva lika bra avhandlingar som idag. För experimentalister skulle den sista, mest produktiva, perioden delvis falla bort, inom fältorienterade ämnen skulle det bli färre fältsäsonger, och monografierna skulle inte hinna mogna fram till läsvärda böcker. Doktorandkurserna, som normalt är i hög grad avhandlingsstödjande, skulle inte längre kunna vara det om de ingår i masterutbildningen.
Miljöpartiet har alldeles uppenbart förstått att en treårig forskarutbildning skulle få negativa konsekvenser, att starka mekanismer skulle sättas i rörelse som skulle medföra att forskarutbildningen blev treårig även om den nominellt skulle fortsätta att vara fyraårig. Antagningen skulle ju få inslag som minner om forna tiders fattigauktioner.
Således skriver miljöpartiet, i sin motion, att det är mot principen att studenter med masterexamen som ska kunna tillgodoräkna sig motsvarande ett års studier då de går vidare till forskarutbildning. Risken är stor att lärosätena inför krav på avlagd masterexamen för tillträde till forskarutbildningen, för att enbart behöva finansiera tre av forskarutbildningens fyra år. Partiet hävdar att införandet av en masterexamen inte får medföra att forskarutbildningen i praktiken förkortas med ett år, vilket ser ut att bli en följd av regeringens förslag. Forskarutbildningen skall även fortsatt vara fyra år, och dessa fyra år skall inte till någon del finansieras av studiemedelssystemet.
I denna anda förordar miljöpartiet helt sonika, att riksdagen ska ge tillkänna att poäng från studier på avancerad nivå inte skall kunna tillgodoräknas inom forskarutbildningen.
Det är alldeles uppenbart att miljöpartiet förstått problemet. Dessvärre är partiets lösning något verklighetsfrämmande. Det är nämligen mycket vanligt att diverse påbyggnadskurser, D- och E-kurser får tillgodoräknas inom forskarutbildningen. Detta görs då inte för att förkorta tiden i forskarutbildning. Snarare används den tid som så frigörs för att få mer tid till avhandlingsarbetet, för att avhandlingen ska bli så bra som möjligt.
Den borgerliga alliansens motion är närmast pinsamt tyst om forskarutbildningen, djupare analys och kritik lyser med sin frånvaro; något som är ytterst förvånande mot bakgrund av de bombastiska skrivningarna om att alliansens mål är att garantera förutsättningarna för en högre utbildning i världsklass. Sverige har en framgångsrik forskarutbildning som står sig mycket väl i internationell jämförelse, och när dess kvalitet nu hotas, håller alliansen tyst istället för att driva en energisk oppositionspolitik.
Däremot fullgör alliansen oppositionsrollen bättre i andra frågor. Utbyggnaden av högskolan utan att matchande resurser tillförts utsätts för en vass och väl underbyggd kritik. Andelen disputerade lärare sjunker Alliansen vänder sig också mot politiseringen av universitetsstyrelserna. Den kräver att den högre utbildningen ska avpolitiseras för att garantera lärosätena självständighet och integritet. Får alliansen råda ska regeringens direkta inflytande över högskolestyrelserna avskaffas. Ordföranden och ledamöterna ska väljas av lärosätena själva.