Boken fortfarande ett levande medium

I somras tillskrev överbibliotekarien rektor och föreslog att denne skulle fatta beslut om ett obligatorium som innebär att alla monografier ska publiceras digitalt. Tanken sågades av de berörda fakulteterna 2001. Nu hoppas Göranson att motståndet ska vara mindre. I samma brev föreslår han att spikbladen på papper skall avskaffas.
Samtliga fakulteter tillstyrker att spikbladen på papper avskaffas till förmån för elektroniska spikblad. Däremot är de fakulteter som publicerar forskningsresultaten i böcker i huvudsak avvisande.
Juridiska fakultetsnämnden konstaterar, att överbibliotekariens nya förslag innehåller ingen som helst information om kostnaderna för digital publicering. Därutöver är det oklart hur ansvarsfördelningen för driftskostnaderna skulle komma att ordnas i det fall digital publicering skulle göras obligatoriskt för alla. Enligt juristerna finns vare sig behov av eller tillräckliga skäl för att göra digital publicering av rättsvetenskapliga avhandlingar obligatorisk.
De upphovsrättsliga frågorna berörs också av Juridiska fakultetsnämnden. Överbibliotekariens förslag förutsätter att upphovsrättsinnehavarna, läs doktoranderna, ger sitt samtycke till digital publicering. Universitetet eller enskilda fakulteter eller institutioner kan ju inte genom ett ensidigt beslut frånta upphovsrätten från dess rättmätige innehavare.
Teologiska fakultetsnämnden ställer sig, med hänvisning till upphovsrättsliga grunder, för närvarande avvisande till förslaget om digital publicering av doktorsavhandlingar.
Historisk-filsofiska fakultetsnämnden skriver, att den kan inte med det underlag som överbibliotekarien lämnat ta ställning till frågan om obligatorisk publicering av monografiavhandlingar. Konsekvenserna går inte att överblicka ifråga om utbyte av avhandlingar med andra universitet, omkostnaderna för tryckning och relationerna till kommersiella förlag. Hela frågan kräver grundlig utredning.
Språkvetenskapliga fakultetsnämnden är ytterst kritisk. Den tryckta boken är ett högst levande medium, särskilt inom humanistiska forskningsdiscipliner. Om obligatorisk digital publicering införs, framhåller fakulteten, skulle det på många sätt hota existensen för många vetenskapliga serier.
Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden däremot bejakar med vissa förbehåll det tilltänkta obligatoriet. Naturvetare och medicinare, som endast i undantagsfall disputerar på böcker, har inga invändningar.
Obligatorisk publicering av monografiavhandlingarna lär inte bli aktuell. Inte minst för att den uppenbarligen skulle innebära en otillständig socialisering av doktorandernas arbete. Däremot talar det mesta för att frivillig digital publicering kan vara ett värdefullt komplement till den ordinarie publiceringen.
Överbibliotekarien är flera decennier före sin tid. Saken är den, att den tryckta boken fortfarande är ett överlägset medium. Print-on-demand är en styggelse, eftersom det är dyrt, och dränker oss i lösa A4-papper. Vad värre är att den digitala publiceringen slukar resurser som faktiskt kunde användas till avhandlingstrycket.
Teologiska och historisk-filosofiska avhandlingar är idag grovt underfinansierade. Något som försvårar möjligheterna att komma ut i samhällsdebatten. Det är idag enklare och billigare att producera snygga böcker än någonsin tidigare. Det finns därför all anledning för universitetet att vårda avhandlingstrycket. Det är i hög grad universitetets ansikte utåt, i runda slängar står faktiskt doktorander för sjuttio procent av universitetets forskning.
Den tryckta boken kommer sannolikt med tiden att i någon mening gå i graven, liksom flintyxan, ångloket och skrivmaskinen. Det som till sist möjligen sänker boken, lär dock inte vara någon cyberbibliotekarie, snarare kommer det att vara frågan om revolutionerande tekniska genombrott på bildskärmsfronten. Den dag text blir mer givande att läsa på bildskärm, än på papper, kommer det inte att krävas något obligatorium.