Annons
Annons

Finns det inga riskkapitalister?


Den s k lärarundandtagsutredningen har nu presenterats och remitteras till fakulteter och institutioner. Arbetar man för ett bolag eller någon annan arbetsgivare och gör en uppfinning så tillfaller rätten till denna huvudsakligen arbetsgivaren. Forskare och lärare inom universiteten är ett undantag, i det att de äger sina resultat och har friheten att efter eget kynne exploatera dessa kommersiellt om de kan. Regeringen har länge umgåtts med planer på att avskaffa detta lärarundantag.

Grundproblemet är, enligt detta synsätt, att för få svenska upptäckter resulterar i patent och industriella intäkter. I denna anda har regeringen förespråkat att vissa fakulteter ska utveckla kommersialiseringsstrategier. Man hoppas, kort sagt, att det direkt ur de vetenskapliga laboratorierna ska ticka fram patenterbara uppfinningar som drar in miljarder till landet.
Detta är en förenklad och naiv syn. Det kan gå decennier innan en upptäckt inom grundforskningen utnyttjas kommersiellt, om det någonsin sker, och då kan det vara inom ett sammanhang som de som gjorde upptäckten inte hade en tanke på.
Det är därför inte förvånande att utredningen delvis glidit iväg från sina direktiv. Snarare än en utredning om förutsättningarna för universiteten att producera patenterade uppfinningar på löpande band handlar den om nyttiggörande av högskoleuppfinningar, vilket också blivit den färdiga utredningens (SOU 2005:95) rubrik.
Utredningen har gjorts av professor Marianne Levin, och är utomordentligt väl skriven och läsvärd för den som är intresserad av rättsläget.
Utredningen utvecklar och renodlar två ytterlighetsförslag. Det ena innebär att lärarundantaget avskaffas, att universiteten (läs: staten) tar över rättigheterna till forskarnas upptäckter. Den andra innebär att man behåller lärarundantaget, d v s forskarna behåller de immateriella rättigheterna, samtidigt som man inför en anmälningsplikt. Den som kommer på något som är kommersiellt gångbart ska anmäla det till universitetsförvaltningen.
Den första modellen är mest kontroversiell. Den innebär att man socialiserar forskarnas patenterbara upptäckter. Ingenting talar för att universitetsförvaltningarna har, eller kan utveckla, kompetensen som krävs för att avgöra vad som är kommersiellt gångbart eller patenterbart.
Det mesta talar för den andra modellen. Den som gör något som är patenterbart blir skyldig att anmäla detta till universitetsförvaltningen. I övrigt äger forskaren de immateriella rättigheterna, och kan dela med sig av dessa till de stödfunktioner som utvecklas vid universiteten eller välja att exploatera uppfinningen på annat sätt.
Utredningen tar inte ställning för någon av de två modellerna. Dessa är främst en pedagogisk devis för att åskådliggöra problemen. Däremot finns en del konkreta förslag som är högst kontroversiella. Utredningen vill inskränka meddelarfriheten, rätten att informera journalister utan att källan får efterforskas, och införa nya sekretessbestämmelser. Således ska vissa ansökningar om forskningsmedel och vissa handlingar inom europeiska forskningssamarbeten kunna hemligstämplas.
Att kommersiella intressen smyger sig in denna väg i forskningen är principiellt ytterst tveksamt. Grundforskningen betingas av nyfikenhet, av ambitionen att vidga vetandet för dess egen skull, öppenhet och fritt meningsutbyte är nödvändiga förutsättningar, eventuella kommersiella tillämpningar är ofta helt oavsedda bieffekter.
För industriella patent råder motsatta förhållanden. Total tystnad är en nödvändig förutsättning. Den som håller ett offentligt seminarium om något han eller hon upptäckt och skulle kunna söka patent för förlorar omedelbart rätten att söka patent. Hemlighetsmakeri är nödvändigt. Det har redan förekommit såväl munkavlar som försök att hindra doktorander att disputera.
En rad frågor inställer sig: Vad är det för fel på svensk kapitalism? Varför ska skattebetalarna stå för den industriella forskningen? Varför ska denna bedrivas på universiteten? Finns det inga riskkapitalister värda namnet i Sverige? Eller är villkoren för dem för dåliga? I så fall borde man kanske fråga sig om man inte kan göra något för att förbättra dessa. Att försämra grundforskningens förutsättningar är direkt kontraproduktivt även i industriellt avseende.


Annons

Annons

Läs mer

2023-11-06 09:50
"Chefredaktören har ordet" är tillbaka. Idag om goda nyheter i mörka tider.
2023-06-22 15:55
Jag förmodar mig inte vara den enda som får smått panik av tanken på den försvunna ubåten som flyter runt någonstans på…
2023-06-08 15:13
Jag lyssnade på Stil i P1:s senaste avsnitt under nationaldagsledigheten och slogs, inte för första gången, av…