Annons
Annons

Treårig forskarutbildning orealistisk tanke


Samhällsvetenskapliga fakulteten drev under 90-talet en långt gående decentralisering. I kölvattnet av totalregleringen av forskarutbildningen 1998, och den av rektor initierade utvärderingen av forskarutbildningen 2002, har pendeln svängt, vilket tydligt manifesteras i en rapport som kom nyligen: Dialog för en bättre forskarutbildning. I rapporten går fakultetsnämnden igenom fakultetens forskarutbildning och identifierar aktuella problem.

Rapporten konstaterar att en del skulle kunna vinnas på genomtänkta introduktionsprogram. Flera institutioner påpekar emellertid, med all rätt, att en drastiskt minskad antagning till forskarutbildningen försvårar anordnandet av sådana arrangemang.
Fakulteten förordar att institutionerna årligen genomför enskilda utvecklings- eller medarbetarsamtal mellan doktorand och prefekt eller studierektor. Endast några institutioner gör detta. Istället ordnas medarbetarsamtal vartannat år eller frivilliga samtal som doktoranderna tänks ta initiativ till. Faran med de senare, skriver fakulteten, är att en låg frekvens minskar möjligheten att följa upp problem i tid samt att vissa doktorander inte vågar eller orkar ta initiativ till samtal - och kanske är det just dessa som bäst skulle behöva dem.
De individuella studieplanerna framstår som djupt missförstådda. Avsikten med dem är att de ska vara ett stöd för doktoranden, och användas aktivt i planering, genomförande och uppföljning. Doktoranderna upplever dock ofta studieplanen som ett nödvändigt ont och som byråkratiskt krångel.
Läget är gott när det gäller arbetsplats med dator och andra resurser. Alla doktorander har arbetsrum, om än delade i början av utbildningen, och många institutioner har en uttalad policy för fördelning av rum. Det vore önskvärt, skriver nämnden, att alla institutioner utarbetade en sådan för att undvika misstankar om förfördelning och särbehandling bland doktoranderna.
Överlag förefaller gemenskapen inom doktorandkollektivet vara god. Vid vissa institutioner finns doktorandföreningar, som stärker gemenskapen, och tar tillvara doktorandernas intressen. Fakultetsnämnden skriver uttryckligen att den gärna ser att det bildas lokala doktorandföreningar på samtliga institutioner.
Flera av problemen är föranledda av 1998 års förändringar. Dit hör den fallande antagningen, och svårigheterna som uppstått med att kunna erbjuda bra kursprogram när antalet doktorander minskar. Många institutioner anser att den grupp doktorander som nu årligen antas är för liten för att utgöra underlag för de regelbundet återkommande högkvalitativa kursprogram man tidigare utvecklat och genomfört.
Lösningarna som tillgripits varierar. Statsvetarna ger de flesta kurser som D-kurser. Kulturgeografer, nationalekonomer och sociologer anordnar kurser tillsammans med andra lärosäten. De flesta tacklar emellertid det sviktande underlaget genom att periodisera utbudet av forskarutbildningskurser. Som nödlösning används ofta individuellt utformade läskurser, vilka tenteras för examinatorn.
Studietiderna har sjunkit marginellt. De var för åren 1997-2002 i genomsnitt 4,99 år netto och 8,76 år brutto. Nettostudietiderna var 2003 4,81 år och 2004 4,95 år medan bruttostudietiderna var 8,11 resp 8,69 år. Man är alltså långt från föreskrivna fyra år. Tankarna på en treårig forskarutbildning framstår således som helt orealistiska.
Något ytterst oroande är att antalet långtidssjukskrivningar ökar. Fakultetsnämnden noterar att det finns ett betydande antal doktorander som är sjukskrivna på grund av avhandlingspressen. Stress p g a oförenliga krav framstår som den yttersta orsaken. Det ska gå fort, och samtidigt måste det bli bra vetenskapligt. Den stora majoriteten av långtidssjukskrivna är kvinnor. Nämnden försöker nu att få grepp om situationen med olika stödinsatser, och inte minst betoning av att avhandlingen ska vara ett gesällprov inte ett mästerverk.
Det här var bara några axplock. Rapporten är väl värd att läsas i sin helhet och kan laddas ned från fakultetens hemsida. Den är av intresse även för icke-samhällsvetare inte minst som ett utmärkt exempel på hur en fakultetsnämnd kan ta ett aktivt ansvar för forskarutbildningen.


Annons

Annons

Läs mer

2023-11-06 09:50
"Chefredaktören har ordet" är tillbaka. Idag om goda nyheter i mörka tider.
2023-06-22 15:55
Jag förmodar mig inte vara den enda som får smått panik av tanken på den försvunna ubåten som flyter runt någonstans på…
2023-06-08 15:13
Jag lyssnade på Stil i P1:s senaste avsnitt under nationaldagsledigheten och slogs, inte för första gången, av…