HSV-chefens testamente en väl inlindad kritik av utbildningspolitiken

Uppsala fick sin första universitetskansler 1622, riksrådet Johan Skytte. Under 1700- och 1800-talet var det vanligt att den dåvarande kronprinsen valdes till kansler. Universitetskanslern valdes av de akademiska församlingarna och utnämndes därefter av Kunglig Majestät. Uppsala och Lund hade varsin kansler. 1859 började Uppsala och Lunds universitet att välja en gemensam kansler.
1964 inrättades en central förvaltningsmyndighet för universiteten, därefter utsågs kanslern av Kunglig Majestät tills den nya författningen kom på 70-talet, varefter regeringen istället utsett kanslern. Uppgifterna har gradvis förändrats, i takt med att det centrala ämbetsverket har fått nytt namn, och till och med lagts ned och återuppstått under namnet Högskoleverket. Numer är de främsta uppgifterna kvalitetssäkring och tillsynsverksamhet.
Den nya borgerliga regeringen har på sitt program att minska antalet politiska utnämningar. Generaldirektörsposter och andra höga befattningar ska lysas ut. De ska tillsättas efter visad förtjänst och skicklighet (och inte med politisk adel). Det har även talats om offentliga ämbetsdisputationer, om hearings i riksdagen. Det ska gå att nå toppjobben även utan partibok. Kanslerposten lystes således härförleden ut eftersom den nuvarande kanslern Sigbrit Franke går i pension. En rad mycket kompetenta personer sökte. Regeringen valde att utse Anders Flodström, rektor på Kungliga Tekniska Högskolan (KTH). En ämbetsdisputation, eller hearing i riksdagen, hade sannerligen varit på sin plats. Inte minst mot bakgrund av att Flodström gjort sig känd för att ha uträttat så mycket bra saker för forskarutbildningen vid KTH.
Frågor som kunde ha ställts är t ex: varför ska en kinesisk doktorand vid KTH ha ett stipendium på 6 000 kronor i månaden medan den svenska doktoranden i rummet bredvid har doktorandtjänst och 20 000 kronor? Varför antar KTH systematiskt doktorander i två steg, först som licentiander, därefter som doktorander, trots att statsmakterna uttryckligen har sagt att dylik tvåstegsantagning inte ska få förekomma?

Samtidigt avslutar Sigbrit Franke sin tid som universitetskansler med en slutrapport, Hur har det gått, från de senaste sex årens kvalitetsgranskningar. Det faktum att var tionde svensk utbildning har underkänts har föranlett avsevärt medialt intresse. Flest ifrågasatta utbildningar har Uppsala universitet 20 stycken Av dessa är 17 s k småspråk om man nu kan kalla hindi som talas av en miljard eller kinesiska som talas av ännu fler för småspråk. Övriga som har ifrågasatts i Uppsala är sjuksköterskeutbildningarna och psykoterapeutexamen.
Det ska sägas, att svårigheterna för språken i hög grad är en produkt av anslagssystemet, vilket prioriterar studenternas val snarare än vetenskapliga prioriteringar eller behovet av att upprätthålla hög kompetens inom vissa områden.
Rapporten innehåller en väl inlindad kritik av utbildningspolitiken. I vad som närmast framstår som Sigbrit Frankes politiska testamente vänder sig verket till regeringen i ett särskilt kapitel. Verket konstaterar att utvärderingarna har visat väsentliga brister i forskningsanknytningen. Tillgången till kvalificerade lärare är alltför knapp, samtidigt som det saknas resurser och tid.
Vidare väcker verket frågan om inte universitet och högskolor borde införa en arbetsfördelning. Nyckelorden är profilering, samverkan och koncentration. Vissa lärosäten skulle kunna vara mer forskningsinriktade, medan andra fokuserar på yrkesutbildning.
Anslagssystemet får svidande kritik. Det sägs ha ett flertal effekter som negativt påverkar verksamhetens kvalitet. Verket förordar ett anslagssystem som prioriterar kvalitet.
Den tillträdande kanslern Anders Flodström är kanske mest intressant för sin kritik av Akademiska hus hyressättning. De s k marknadshyrorna har slagit hårt mot KTH. I Uppsala har man trängt ihop sig på BMC, till den grad att lokaler står tomma, humanister och samhällsvetare har nödgats säga upp större delen av Carolina. I dag hotas det paleontologiska museet. Lokalhyrorna framstår i någon mening som ett systemfel. Frågan inställer sig: Kan och vill Anders Flodström göra något åt saken?