Professor Tyranns härjningar är fakultetsnämndens ansvar

Fakultetsnämnderna har enligt Högskoleförordningen ansvaret för forskarutbildningen. Det är fakultetsnämnderna som, enligt förordningen, antar doktorander, som prövar om det finns finansiering för fyra års heltidsstudier, som fastställer allmänna och individuella studieplaner.
Fakultetsnämnderna är forskarutbildningens myndigheter. I detta myndighetsansvar ligger även att utöva tillsyn över forskarutbildningen, att tillse att doktoranderna erbjuds en fullgod studiemiljö och bra handledning. Samtidigt har fakultetsnämnderna utmärkta möjligheter att styra och ställa.
Man kan fråga sig hur detta tillsynsansvar fungerar.
Uppsala universitet har sedan åttiotalet haft en professor, vi kan kalla honom Tyrann, som systematiskt har satt sig över alla regler i decennier. Professor Tyrann har systematiskt kört med skuggdoktorander från den s k tredje världen. Dessa har lockats till Sverige med tjusiga annonser i vilka de utlovats forskarutbildning.
När de väl kommit till Uppsala universitet har de inte antagits. Istället har de omedelbart satts på experimentellt arbete utan att bli antagna. Istället för utbildningsbidrag eller doktorandtjänst föredrar professor Tyrann stipendier. De är billiga, eftersom de är befriade från såväl skatter som sociala avgifter.
Professor Tyrann styr sin institution med järnhand. Genom att inte anta doktoranderna lever de i ständig skräck, för att inte få fortsatt stipendium, för att inte få de intyg som krävs för fortsatt visum till Sverige, för att inte bli antagna. Ingen vågar således klaga.

I Tyranns labb gäller varken högskolelagen eller högskoleförordningen. För antagning krävs flera publikationer i väl ansedda internationella tidskrifter. Arbetsmiljön är under all kritik. Alla är rädda för professor Tyrann. Han kräver att doktoranderna skall vara på labbet till sent på kvällarna, och kan när som helst ringa och kontrollera att de jobbar på med anbefalld flit.
Att äta lunch, som folk normalt gör, lyckas Tyrann skruva till så att det framstår som utslag av otillständig lättja, något man helst bör undvika. Lediga helger och semestrar är inte att tänka på.
Tyrann är fenomenal på impression management. Utanför institutionen framstår han som en lysande stjärna på den internationella forskarhimmeln. Utanför Sverige känner få till att resultaten i allt väsentligt produceras av doktorander. Professor Tyrann är en flitig talare på olika konferenser. Doktoranderna däremot får aldrig komma ut och presentera sina resultat.
Några kurser värda namnet förekommer inte på Tyranns institution. De skulle ju inkräkta på den experimentella verksamheten. Att vilja gå kurser på andra institutioner uppfattas närmast som lättja. I samma anda betraktar Tyrann högskoleförordningens stipulationer att forskarutbildningen ska vara en fyraårig utbildning m m som byråkratiskt trams som man inte behöver bry sig om. Studietider på sex-sju år är legio. Ju längre doktoranderna jobbar för Tyrann, desto fler artiklar blir han medförfattare till. Desto mer berömd och framgångsrik blir han. Tyrann driver vad som kan närmast betecknas som en pekfabrik. Med tiden har han blivit en mästare på att pressa doktorander till bristningsgränsen.

Trots att dessa missförhållanden är väl kända inom fakulteten får professor Tyrann hållas. Det är alldeles uppenbart att han med stor sannolikhet begått en rad tjänstefel. Ändå prövas inte saken. Tog fakultetsnämnden sitt tillsynsansvar på allvar skulle den, till båtnad för doktoranderna och varnagel för professorerna, anmäla Tyrann för tjänstefel.
Underlåtelsen att ta itu med Tyrann innebär att man skickar ut en stark signal att ständiga regelbrott är acceptabla och riskfria. I förlängningen öppnar man för ett väl motiverat ifrågasättande av det kollegiala styrelseskicket. Ska det kollegiala styret fungera, ha hög trovärdighet, och vara beständigt över tid, då är det alldeles nödvändigt att man förmår sätta sig över kollegiala band, att saklighet får råda, att man inte tvekar att vidta disciplinära åtgärder mot dem som inte följer givna regler.
Fakultetsnämnderna har möjlighet att delegera utförandet av vissa uppgifter. Men de kan aldrig delegera bort ansvaret för dem.