Radikalt förslag om universitetens tjänststruktur

Strax före jul presenterades den länge emotsedda befattningsutredningen (SOU2007:98), Karriär för kvalitet. Utredningen, som gjorts av Lunds universitets prorektor Ann Numhauser-Henning, föreslår i en diger lunta à 500 sidor en radikal omläggning av universitetens tjänstestruktur.
Spetsar man till saken så innebär förslaget en övergång från ett system där man söker varje tjänst i konkurrens till ett system där det blir möjligt att anställas och sedan utan konkurrens uppgraderas vidare efter särskild prövning till nästa titel i den akademiska hierarkin ända tills man når professur.
I dagsläget lyses i princip alla akademiska tjänster ut och tillsätts i konkurrens. Genom noggranna sakkunnigförfaranden sållar man fram de bästa för forskarassistenttjänster, lektorat och professurer. Sakkunnigutlåtandena är ett viktigt instrument för utvärdering. I dessa sätts ytterst betyg på avhandlingar — om än ej med trubbiga siffror eller bokstäver — och den utförda forskningen värderas. Samtidigt bedömer man pedagogiska kvalifikationer och hur de sökande fungerat som handledare.
Oftast är det många som söker en tjänst och konkurrensen är knivskarp. Den rörlighet som finns i systemet uppträder här. För att få fast anställning flyttar folk till Lund, Göteborg, Stockholm, Linköping och Umeå. Vid Uppsala universitet finns professorer från alla världsdelar.
Ett problem med dagens system, enligt utredaren, är att en stor del av universitetens personal är visstidsanställd. Närmare en tredjedel saknar fast anställning, många är beroende av att hela tiden lyckas konkurrera sig till nya forskningsanslag. Vikarier blir ofta ‘inlasade’ på lektorat.

Tjänstestrukturen som föreslås utgör en trappa efter doktorsexamen. Trappan består av postdoktorstjänster, biträdande lektorat, lektorat, biträdande professur, och slutligen professur.
Postdoktorstjänsterna är tvååriga tjänster tänkta för nydisputerade. De ska få sökas högst tre år efter doktorsexamen.
De biträdande lektorerna, ska namnet till trots inte vara biträden åt lektorerna, tanken är istället att befattningen ska motsvara och ersätta dagens forskarassistenttjänst. Det biträdande lektoratet är liksom forskarassistenttjänsten tidsbegränsad till fyra år. De ska få sökas högst fem år efter doktorsexamen. De skiljer sig dock från forskarassistenttjänster i det att de inte blir lediga för någon yngre efter fyra år. Istället ska de normalt, efter prövning, övergå till att bli fasta lektorat eller biträdande professorer.
Lektoraten förblir oförändrade undervisningstjänster. Innehavarens möjligheter till forskning blir beroende av förmågan att konkurrera sig till forskningsmedel och ‘köpa sig fri’ från undervisning. Den som är förordnad som lektor ska kunna anhålla om att bli prövad för att få bli biträdande professor eller riktig professor.
Förslaget att införa biträdande professorer innebär att utredaren ytterligare vill fingradera den akademiska hierarkin. Befattningen motsvarar närmast docenttjänsten som avskaffades på åttiotalet. Därefter har docent varit en titel, en kompetensnivå, som levt kvar, och motsvarar ungefär fyra års forskning efter avhandlingen.

Professorerna förblir oförändrade. Varken professorer eller biträdande professorer ska kunna visstidsanställas.
Postdoktorstjänster kan framstå som bestickande. Dessvärre är två år alldeles för kort. På två år hinner man inte åstadkomma någon meningsfull forskning, snarare än en fullvärdig meriteringstjänst blir det ett andrum, en tid under vilken man kan söka externa anslag.
Biträdande lektorat har nackdelen, jämfört med forskarassistenttjänster, att pengarna binds upp. När det biträdande lektoratet löper ut, är det tänkt, så omvandlas det till ett fast lektorat. Det gynnar en viss generation, eller rättare sagt, några individer i en viss generation, som får fast anställning till pension. För dem som kommer efter blir den postdoktorala situationen ännu svårare.
Utredningen vill även avreglera anställningsprocessen. Sakkunnigförfaranden ska ej vara obligatoriska, istället ska universiteten få reglera förfarandet lokalt, något som sannolikt kommer att utsättas för en häftig kritik under de närmaste månaderna då utredningen ska remissbehandlas.