Indragning av handledning ska prövas i fakultetsnämnd

Traditionellt mobbade man ut doktorander. När man inte gillade vad de producerade, dödade man dem vid ett seminarium, upphörde att handleda dem, avstod från att förlänga utbildningsbidraget eller doktorandtjänsten. Man gjorde helt enkelt livet så svårt för dem som inte var önskvärda att de i tysthet försvann. Ofta var andra doktorander ivriga mobbare, för att eliminera konkurrens eller ställa sig in hos tongivande handledare.
I vissa fall kallades den olycklige till ett avrådningssamtal med handledaren, som gav beskedet att doktoranden var vetenskapligt otillräcklig, att det aldrig skulle bli någon doktorsavhandling. Att föreslå en licentiatexamen som räddningsplanka var inte ovanligt.
1998 infördes en rad förändringar i Högskoleförordningen. En av de viktigaste förändringarna var att för att kunna dra in resurserna för en doktorand krävs ett särskilt beslut i fakultetsnämnd. Enligt förordningen (HF 6 kap 37 §) kan resurserna dras in om en doktorand i väsentlig utsträckning åsidosätter sina åtaganden enligt den individuella studieplanen.
Innan ett sådant beslut fattas skall doktoranden och handledarna ges möjlighet att yttra sig. Prövningen skall göras på grundval av deras redogörelser och annan utredning som är tillgänglig för fakultetsnämnden. Vid bedömningen skall det vägas in om fakultetsnämnden har fullgjort sina egna åtaganden enligt den individuella studieplanen. Beslutet skall vara skriftligt och motiverat.
Dessutom föreskrevs, att fakultetsnämnderna ej fick delegera beslut enligt denna paragraf. Indragning av handledning och andra resurser skall således prövas av nämnden in pleno. Tanken är att nämnderna inte ska kunna smita från sitt tillsynsansvar för forskarutbildningen. I praktiken fungerar det så att den institution som vill dra in handledningen gör en framställan därom till fakultetsnämnden. Därefter får handledare och doktorand yttra sig.

Centralt i sammanhanget är den individuella studieplanen. För att en indragning av resurser alls ska komma på fråga krävs att doktoranden åsidosatt sina åtaganden enligt denna. Det har förekommit att doktorander fått behålla sina resurser av det enkla skälet att det inte funnits en individuell studieplan.
När det gäller prövningen av om fakultetsnämnden fullgjort sina åtaganden väger handledningen tungt. I det fall doktoranden haft bristfällig handledning, blivit satt på ett vetenskapligt hopplöst projekt, institutionen präglats av ett riktigt uselt forskningsklimat, eller doktoranden nekats att byta handledare, anses nämnden inte ha uppfyllt sina åtaganden.
I detta avseende är doktorandens ställning alltså synnerligen stark. I det fall man vill göra sig av med en doktorand blir det en offentlig tvätt av byken. Berörd fakultetsnämnd undfägnas med ingående redogörelser för eventuella missförhållanden. Är institutionen ett träsk av regelvidrigheter fästs det på papper i offentlig handling för alla att beskåda. Det hela är ytterst pinsamt
Det förekommer därför att man försöker få doktoranden som råkat illa ut att lämna scenen utan att saken prövas i fakultetsnämnd. Inför hot om att bli utsatt för att bli offentligt idiotförklarad av handledaren väljer somliga doktorander att i all tysthet försvinna.

I två aktuella tillsynsbeslut från Högskoleverket framgår tydligt hur svårt universiteten haft att tillgodogöra sig det nya regelverket. Både Umeå och Linköpings universitet får hård kritik. Båda besluten gäller doktorander som kommit på kant med sina handledare och i konflikt med en doktorandkollega och sedan hamnat helt snett i sin forskarutbildning. De har inte fått byta handledare, och i praktiken har handledning och andra resurser dragits in utan att man följt gällande regelverk.
Det är alldeles uppenbart att det finns ett stort behov av handledarutbildning. Man kan fråga sig om det går att lära ut handledning, inte minst därför att bra handledning är ytterst individuell. Men, alla handledares prefekter har en skyldighet att känna till att det ska finnas en meningsfull individuell studieplan, att man som doktorand faktiskt har rätt att byta handledare, och att i det fall man vill dra in resurserna så krävs det att saken prövas i fakultetsnämnd. Därvid prövas även hur institutionen och handledningen fungerat