Iranska doktorander borde få pengarna tillbaka
Utomlands är det vanligt med terminsavgifter. I vissa länder betalar studenterna för varje termin. Att läsa vid exempelvis Cambridge kostar cirka 40 000 kronor per termin i terminsavgifter för britter och EU-medborgare. För utomeuropeiska studenter varierar det med fakultet. En termin arkeologi går på 126 000, en termin kemi eller preklinisk medicin kostar 165 000, och en termin klinisk medicin på drygt 300 000. Kostnaderna gäller bara avgifterna för undervisningen. I USA är det ännu dyrare. Oftast är det föräldrarna som betalar. Effekten är en systematisk snedrekrytering.
I Sverige är det enligt högskoleförordningen avgiftsfritt att studera. Något som det dock inte är lätt att känna till utanför Europa. Nyligen rullades en praktskandal upp vid Mälardalens högskola. Några professorer vid institutionen för samhällsteknik tog sig för att inrätta ett system där utländska doktorander fick betala terminsavgifter.
Doktoranderna rekryterades uteslutande från Iran. De fick beskedet att forskarutbildningen var avgiftsbelagd och försågs med en anvisning benämnd A road map for Industrial PhD-students, Subjected to all Iranian PhD-students. Enligt detta uppgavs följande regler gälla för iranska doktorander.
En tuition-fee på 15 000 euro ska betalas per år fram till licentiatexamen, och för följande år 10 000 euro. Varje extra år till följd av studieuppehåll och dylikt skulle kosta 3 000 respektive 2 000 euro. Avgiften skulle betalas i början av varje år. Den som betalade i förskott för hela tvåårsperioden fick tio procents rabatt. Varje försening med erläggandet av avgiften, som översteg tre månader, skulle leda till indragen handledning och tillhörande administrativt stöd. Avhandlingen fick läggas fram och disputation äga rum först när alla avgifter var erlagda.
Professorerna hävdade att avgiften täckte handledning, administration, kontorskostnader etcetera. Lärosätet uppgavs ta betalt, även för andra doktorander, med 20 000 kronor per doktorand och år.
Under åren 2005 till 2008 betalades nästan 750 000 kronor in till Mälardalens högskola i terminsavgifter. Av dessa har 420 794 kronor inbetalts av enskilda doktorander. Av högskolans bokföring framgår att inbetalade medel huvudsakligen använts till att finansiera en adjungerad professors lön och andra omkostnader. 30 000 kronor som betalts in under 2008 har återbetalats.
Mälardalens utredning visar att institutionen begått en rad fel. Utöver de olagliga terminsavgifterna har man inte uppfyllt de krav på finansiering som stipuleras i högskoleförordningen. Institutionsledningen har underlåtit att kontrollera att doktoranderna haft tillräcklig finansiering. Istället har man krävt doktoranderna på pengar Därutöver har en rad andra saker vanskötts. Handlingar har inte diarieförts, kritiska beslut om antagning, individuell studieplan etcetera har fattats av en person på delegation.
Historien visar hur viktig handledarutbildningen är. Det framstår som om de berörda professorerna brutit mot alla regler av betydelse. Det kan inte uteslutas att de gjort det medvetet och maktfullkomligt. Hade de genomgått en kurs med elementa om offentlig förvaltning och högskoleförordningen skulle de inte kunna skylla ifrån sig.
Högskolans ledning har efter utredning valt att föra saken vidare till Statens ansvarsnämnd. I en skrivelse förordar rektorn disciplinpåföljd, löneavdrag under en månad med 25 procent för den ena professorn och varning för den andra. 30 000 kronor har återbetalats till en doktorand.
Det hedrar Mälardalens högskola att man lyft saken till Statens ansvarsnämnd. Men det är förvånande att högskolan föreslår påföljder och att dessa är så milda. 25 procent av en professorslön rör sig om 10 000 - 15 000 kronor. Det är löjligt lite jämfört med avgifterna de uttaxerat och det skulle inte förvåna om ansvarsnämnden gör en annan bedömning, och skärper påföljderna eller lämnar över ärendet till åklagare så att det kan sluta med dagsböter.
Hittills har bara 30 000 kronor av 420 749 betalts tillbaka. Det borde vara självklart att återstående 390 000 också återbetalas. Rimligen borde de iranska doktoranderna inte bara få tillbaka sina pengar utan även kunna få ett rejält skadestånd.
