Läge för bakläxa

Uppsala universitet håller som bäst på att yttra sig om den så kallade Autonomiutredningen, som vill göra lärosätena självständiga genom att ta bort reglerna för vilka tjänster som ska finnas och för hur dessa ska tillsättas, föra över fastigheterna till ett aktiebolag som tänks ägas gemensamt av universiteten, och låta lärosätena nominera styrelse som i sin tur ska anställa en rektor.
Utredningen har gått på remiss till fakultetsnämnderna. Deras svar är intressant läsning. Flertalet är positiva men förbehållsamma. Historisk-filosofiska fakulteten framhåller att det inte är självklart att de åtgärder utredningen föreslår är de bästa för att uppnå den åstundade autonomin. Språkvetenskapliga fakulteten säger sig vara i princip positiv till att universitet och högskolor skall ges en egen offentligrättslig organisationsform, och går vidare till diverse förbehåll, om risk för maktkoncentration (det behövs flera kollegiala organ) och vikten av att tillgodose kravet på rättssäkerhet vid tillsättningsärenden.
Samhällsvetenskapliga fakulteten är i huvudsak positiv, men framhåller bland annat att det är problematiskt med en oreglerad befattningsstruktur. Det finns en risk att befattningsnomenklaturen utvecklas olika vid olika lärosäten. Teologerna efterlyser krav på sakkunnigförfaranden vid tjänstetillsättningar.
Medicinska fakulteten avvisar tanken att alla universitet gemensamt skulle äga Akademiska hus, eftersom de kommer att befinna sig i en konkurrenssituation och då vore det olämpligt att de skulle kunna ha ett inflytande på varandras lokalplanering. Fakulteten noterar också att styrelsens tilltänkta inflytande vid tillsättning av rektor innebär att balansen mellan styrelsens och lärarnas inflytande snabbt kan förskjutas.
Teknisk-naturvetenskapliga fakultetsnämnden framhåller att lärosätenas styrformer måste balansera mellan handlingskraft och förändringsbenägenhet å ena sidan, och akademisk frihet och kollegialt självbestämmande å den andra .

Det genomgående mönstret är att man i någon mening vurmar för ökad autonomi men samtidigt uttalar en rad viktiga förbehåll. Juridiska fakultetsnämnden går dock ett steg längre och sågar Autonomiutredningen jäms med fotknölarna. Nämnden menar att utredningens förslag är otillräckligt övervägda, i delar direkt kontraproduktiva och riskerar att leda till betydande problem. Utredningens förslag kan därför enligt nämndens mening knappast läggas till grund för lagstiftning.
Fortsatta reformer i syfte att stärka lärosätenas självständighet, skriver juridiska fakultetsnämnden, bör i första hand ske inom ramen för nuvarande system och här finns grunden lagd i vissa av de alternativ som ratats av utredningen.
Nämnden påpekar vidare att den myndighetsutövning som högskolorna ägnar sig åt knappast är marginell. Det fattas ca 2000 examinationsbeslut vid fakulteten varje termin. I raljerande ordalag konstaterar fakulteten att utredningen är angelägen om att inte försämra rättsäkerheten och vill därför att mycket av det som kännetecknar myndighetsverksamheten också ska föras över till de nya organen som tillämpning av offentlighetsprincipen, förvaltningslagen, den externa tillsynen mm.
Det är välbetänkt, skriver juristerna, men det förstärker snarast invändningen mot själva organisationsförändringen, att det bedöms nödvändigt att göra den nya icke-myndigheten så myndighetslik som möjligt.

Juridiska fakulteten finner utredningens analys knapphändig och motiven svårtolkade. Det saknas en ordentlig analys av vad som menas med autonomi i sammanhanget. Vad klagomålen på byråkrati och toppstyrning beträffar, förutspår fakulteten, att de som hoppats på bättre tider kommer att bli besvikna.
Det är ytterst oroande att just juristerna tar så starkt avstånd från Autonomiutredningens förslag och konstaterar att det är otjänligt för lagstiftning. De kan sin sak, och träffar dessvärre rätt i sin kritik. När det gäller de övriga fakulteterna talar de sig visserligen varma för autonomi, som är något man inte kan vara emot, men de kommer också med en rad allvarliga invändningar.
Det är uppenbart att Daniel Tarschy, som gjort utredningen, haft alldeles för bråttom. Vissa kritiska frågor är inte utredda, än mindre genomtänkta. Det är läge för en rejäl bakläxa.