Informell rekrytering missgynnar kvinnor
Hur inleder man en karriär i nationalekonomi, frågar sig en färsk rapport från jämställdhetskommittén. Den grundas på en enkätundersökning vid nationalekonomiska institutionen hösten 2008 utförd av Johanna Rickne och Malin Andermo. Samtliga aktiva doktorander, som genomgått det första året och de som hade disputerat vid institutionen åren 2003-2008 ombads svara på ett frågebatteri.
Perioden efter doktorsexamen är kritisk. Det gäller att få någon form av post doc-befattning, och det finns inga självklara vägar vidare in på forskarbanan. Bristen på forskarassistenttjänster, som är nästa steg, är så stor att det normalt krävs flera års meritering för att komma på fråga. Inom nationalekonomin finns i huvudsak två vägar framåt: anställning inom ett forskningsprojekt eller, vilket är vanligare, att man tilldelas ett stipendium från Handelsbankens Wallanderstiftelse.
Här är det uppenbart att rekryteringen är skev. Av dem som disputerade åren 2003- 2008 fick tio män och en kvinna post doc genom institutionens rekrytering. Var tredje man och var fjortonde kvinna som disputerade fick chansen. Rapporten söker förklaringen i rekryteringsprocessen, som är ytterst informell. Det sker ingen formell utlysning av post doc-befattningarna, och inga formella eller utvärderingsbara kriterier tillämpas.
Det är således relativt sällsynt att man inom nationalekonomin söker en post doc-befattning. Snarare försiggår en informell handplockning. När det gäller Wallanderstipendierna nominerar Handledarkollegiet aspiranter rangordnade på en lista. Av dem som fått dylika stipendier upplevde de flesta att rekryteringen främst gått via handledaren. Ett fåtal ansåg att de blivit utvalda av professorskollegiet i bredare bemärkelse. Respondenterna själva upplevde det som att de viktigaste faktorerna för att komma på fråga var avhandlingens kvalitet och handledaren.
Den allmänna uppfattningen om handledningen var mycket positiv, och skilde sig inte nämnvärt mellan könen. Även när det gäller stöd från seniora forskare (läs professorer) finner undersökningen inga könsrelaterade skillnader. Däremot fanns en tydlig skillnad i det att männen i högre grad än kvinnorna skrev artiklar tillsammans med andra. De författade tillsammans med handledaren, eller med andra doktorander, eller med externa forskare. Rapporten konstaterar här att samförfattandet innefattar ett aktivt deltagande i forskningsmiljön och ger doktoranden betydelsefulla formella och informella kontakter inför fortsatt forskning och karriär.
Anmärkningsvärda skillnader registrerades för de två påståendena Jag oroar mig över att misslyckas med forskarutbildningen och Jag umgås med mina kollegor. Här visade det sig att kvinnliga doktorander i mycket högre grad än manliga oroade sig för att misslyckas med forskarutbildningen. Det visade sig också att kvinnor umgicks mindre på institutionen och deltog mindre i den sociala samvaron på institutionen.
När det gäller möjligheterna att komma in i formella forskningsnätverk uppfattade respondenterna att möjligheterna var lika oavsett kön. Däremot fanns en tydlig uppfattning att det är svårare för kvinnor att komma in i informella nätverk.
Rapporten konstaterar att doktorandens eget initiativ kan ha stor betydelse för rekrytering till en post doc-position. Att våga ta initiativet och tydligt kommunicera sitt intresse för framtida forskning, eller att detta intresse alls uppstår, kan beror på faktorer såsom uppmuntran, information och individens självbild. Även här uppträder tydliga skillnader.
De manliga doktoranderna hade i högre grad fått sin information om post doc-möjligheter från handledare, kollegor vid institutionen och andra doktorander, medan kvinnor i högre grad fått information från släkt och vänner.
När post doc befattningarna sällan eller aldrig lyses ut formellt och inte kan sökas i öppen konkurrens och handledaren är instrumentell för att man ska få post doc blir man som doktorand ytterst beroende av handledaren, och av att ha en handledare som är benägen att i någon mening slåss för sin doktorand. Det är en ordning som alldeles uppenbart missgynnar kvinnor. Utsocknes kommer knappast på fråga oavsett kön.
