Riskabelt med bibliometrisk resursfördelning

Hur ska man fördela pengar till forskning? Vilka kriterier ska avgöra? Svaren har varierat över tid. För ett par decennier sedan kom forskning automatiskt med vissa tjänster. Forskning var vad professorer skulle ägna sig åt. Sedan dess har mycket vatten flutit under broarna och man har mixtrat med en rad olika modeller, för vad som på byråkratiska kallas prestationsrelaterade anslag.
Tanken har varit att styra anslagen dit de i någon mening får den största nyttan, till de mest produktiva, de duktigaste forskarna, de mest välskötta forskarutbildningarna, etc. Periodvis har dock helt andra värderingar gällt. På slutet av 90-talet underordnades forskningspolitiken regionalpolitiken.
De senaste åren har politiker, beslutsfattare och utredare laborerat med bibliometriska metoder. Dessa går ut på att man mäter ett vetenskapligt arbetes betydelse genom att räkna hur ofta det citeras i internationella citationsindex. Ju mer det citeras, desto högre värde får det. Dessa index tillhandahålls främst av Thomson Reuters, ett nordamerikanskt företag, som täcker drygt 10 000 tidskrifter. Över 1 miljon publikationer tillkommer årligen. Svenska forskare bidrar med 1,3 procent, ca 13 000. Varken monografier eller antologier ingår.
I förra årets forskningsproposition aviserade regeringen ett system för att fördela medel till landets universitet och högskolor, som använder externa medel, vetenskaplig produktion och citeringar som indikatorer. Emellertid var det inte färdigtänkt, varför Vetenskapsrådet fick i uppdrag att utreda saken och komma med ett förslag till ett operationellt system.
Rådet har utfört uppdraget och avgivit en rapport, Bibliometrisk indikator som medelsfördelning. Konsten är att göra en modell som statistiskt korrigerar för en rad faktorer, såsom lärosätets storlek, tidseftersläpning, olika ämnens traditioner, etc. En ytterst komplicerad modell presenteras. Skulle denna modell användas för att fördela medel skulle Stockholms universitet gynnas mest, följt av Lund och Uppsala.

Sämst skulle utfallet bli för Högskolan Väst. Även Mitthögskolan, Blekinge tekniska högskola, Högskolan i Gävle, och Högskolan i Halmstad. Det är alltså en modell som skulle premiera de väletablerade gamla universiteten, som har framstående forskning, och leda till att pengar slussades från de små och mellanstora högskolorna till universiteten.
Modellen har dock en rad svagheter. En av de viktigaste är att den inte räknar med humaniora och samhällsvetenskap. Prestigepublikationerna i dessa ämnen är böcker, inte artiklar.
Även när det gäller de ämnen som ingår i Thomson Reuters utbud finns problem. Det som belönas är antalet citeringar snarare än antalet publikationer. Vidare haltar jämförelserna mellan lärosäten, att jämföra forskningens kvalitet mellan så skilda discipliner som till exempel geologi och onkologi indirekt genom bibliometri är minst sagt problematiskt, särskilt när det ytterst handlar om att fördela medel mellan lärosätena.

Det uppstår också svårigheter när det gäller samarbeten. I dag har artiklar ofta forskare från flera universitet som författare i gott samarbete. Med en bibliometriskt betingad resursfördelning blir det centralt vilket universitet som ska tillgodoräknas poäng och få anslag.
Det viktigaste är dock risken att forskarna anpassar sig. Att forskningen inriktas på att försöka höja publikations- och citeringssiffror, att produktionen kommer att bestå av så kallade Least Publishable Units, att resultaten publiceras i ett oändligt antal små snuttar.
Vetenskapsrådet ställde sig ytterst tveksamt. Vid avrapporteringen till regeringen framhåller rådet att ett antal faktorer inte blivit tillräckligt belysta. Rådet ansåg att betydelsen av hur huvudförfattarskapet av en artikel påverkar fördelningen borde utredas. Även konsekvensanalyser av vilka effekter den bibliometriska indikatorn kan få på längre sikt bör genomföras. Vetenskapsrådets styrelse beslutade således att rekommendera regeringen att inte fördela direkta statsanslag för forskning utifrån indikatorn för 2010. Istället förordade rådet att det får fortsätta att utveckla modellen.
Den lyste således med sin frånvaro i budgetpropositionen. Mycket talar dock för att en modifierad version lanseras i en nära framtid.