Förintande kritik från fakulteterna

Fakulteterna sågar fullständigt det tjänstemannaförslag till ny organisation som just remissbehandlats. Kärnan i förslaget är att det kollegiala styrelseskicket ska träda tillbaka för en ”linjeorganisation”. Fakultetsnämnderna ska underordnas områdesnämnden.
Historisk-filosofiska fakulteten ifrågasätter i skarpa ordalag varför så genomgripande förslag lagts utan att verksamhetens företrädare beretts plats i utredningen, utan att de ens tillfrågats om sina åsikter, och varför vicerektor Margaretha Fahlgrens och dekanen Caroline Libergs invändningar negligerats.
Fakulteten menar att förslaget kan beskrivas som odemokratiskt, med ett tydligt ”uppifrån och ner-perspektiv”. I en rubrik talas om ”demokratisk centralism”, en anspelning på leninismens kadervälde. Vidare framhålls, att ska en organisationsförändring genomföras måste ett behov identifieras. Behovet bör i sin tur relateras till kärnverksamheten och inte till stödverksamheten. Eftersom inget akut behov överhuvudtaget identifieras måste förslaget avvisas.
Juridiska fakulteten är också ytterst kritisk och avvisar förslaget. En intressant sak är att fakulteten tar upp det märkliga förhållandet att rektor föreslår regeringen vilka som ska sitta i konsistoriet. Fakulteten menar att det interna regelverket bör innehålla anvisningar om hur dessa förslag ska beredas genom hörande av representanter för lärare och studenter.
Språkvetenskapliga fakulteten avvisar energiskt förslaget, och påpekar att den tilltänkta obligatoriska delegationen från områdesnämnden till fakultetsnämnderna närmast framstår som en självmotsägelse: om en delegation är obligatorisk rör det sig inte om en delegation.

Teologiska fakulteten förhåller sig också kritisk och avvisar förslaget att försvaga fakultetsnämnderna. Samhällsvetenskapliga fakulteten är likaså ytterst vass, och framhåller att fakulteten och dess valda organ fakultetsnämnden är det mest direkta uttrycket för det kollegiala självstyret som är en omistlig del av ett väl fungerande universitet. Fakulteten avvisar helt förslagen och förespråkar att en stadga utarbetas för Uppsala universitet.
Ett spontant yttrande från statsvetenskapliga institutionen sätter pricken över i när den i polemik mot förslaget skriver, att det ”avgörande bör vara vad som bäst främjar öppenhet och civilkurage samt motverkar vetenskaplig kotteribildning och underdånig inställsamhet. Lärosätets interna regler bör vara ägnade att såväl inom som utom lärosätet ge bästa möjliga stöd inte bara för nya idéer utan också för kritik av såväl gamla som nya föreställningar.
Flera fakulteter påpekar det olämpliga i att till universitetsdirektören överföra uppgifter som normalt ligger på rektor. En annan genomgående kritik är att områdesnämnd är ett hemsnickrat begrepp, som knappt är gångbart i Sverige, och inte alls utomlands.
Fakulteternas kritik är förintande. Den är ett misstroendevotum mot universitetsdirektören som står som ansvarig författare. Att förslaget lagts fram i sin nuvarande form är pinsamt och en tydlig indikation på att delar av universitetsförvaltningen tappat kontakt med verksamheten. Somliga verkar ha glömt att förvaltningen (linjeorganisationen) är till för att vara en stödfunktion för undervisning och forskning.

En del argument som lanserats i sammanhanget framstår som besynnerliga, exempelvis att fakulteterna skulle skyddas från otillständig inblandning av konsistoriet genom att konsistorieuppgifter överförs till områdesnämnder. Konsistoriet är Uppsala universitets högsta beslutsorgan. Behöver verksamheten skyddas från konsistoriet är det hög tid att se över dess sammansättning och valprocedurer. Majoriteten utses i praktiken av rektor.
Konsistoriet är en anomali: alla andra organ väljs av lärare och studenter. Skulle det, för att ta ett exempel, sitta nio valda dekaner i konsistoriet, utöver studenter och doktorander, så skulle det utgöra en hälsosam motvikt mot överdriven centralism och tendenserna till ökade förvaltningskostnader. Dessutom skulle ”linjeorganisationen” hållas i schack och tjäna utbildningen och forskningen.
Det är högst osannolikt att det blir några nämnvärda förändringar i fakultetsorganisationen den närmaste framtiden. Underlaget är så bristfälligt att det inte går att motivera några förändringar med det som grund.