Pueril privatiseringsromantik


Organisationen Svenskt näringsliv har en olycklig förmåga att göra sig till åtlöje när den uttalar sig om högskolefrågor och forskning.

Förra året gick den ut med en rapport som klagade på forskarutbildningen. Författarna hävdade att forskningen i högre grad borde bedrivas i samarbete med industriföretag och att man kan utvärdera forskningens nytta genom att telefonintervjua nydisputerade om i vilken utsträckning de samarbetat med företag, sökt patent, etcetera. nbsp;
Implicit fanns ett banalt och felaktigt antagande, att forskningen är kortsiktigt nyttig, att den fungerar ungefär som en kortfristig investering – man satsar och får en snar belöning. Detta är ett felslut som man bara kan göra om man helt saknar insikt i forskningens villkor och vetandets utveckling.
Saken är den, att de upptäckter som görs inom grundforskningen kommer till nytta i helt andra sammanhang än i de där de upptäckterna görs. Neutronerna upptäcktes på trettiotalet, men först trettio år senare tillämpades kunskapen när man byggde kärnkraftverk, och senare har moderna cancerbehandlingar växt fram ur trettiotalets upptäckter (med svenska världsföretag som Electa och Ray Search Laboratories).
Det kan alltså vara långt mellan upptäckt och någon form av näringsverksamhet. Det kan gå decennier och även sekler innan forskningsresultat i någon mening används i näringsfång, och det är sällan samma personer som bedriver grundforskningen som sedan utvecklar tillämpningen. Det görs av andra, i andra led. Det kallas arbetsspecialisering och är ett kännetecken för högt utvecklade civilisationer.

Svenskt näringsliv vill uppenbarligen att skattebetalarna ska stå för en större del av industriforskningen. Detta budskap framförs med försåtliga argument, som att det blir lättare för dem som disputerar att få jobb om de samarbetar med ett företag i sin forskning.
Men forskning och produktutveckling är olika saker. Grundforskningen bedrivs för att vidga vetandet, och resulterar ibland i en avlägsen framtid i industriella applikationer som är kommersiellt gångbara. Att det är långt mellan bolagen och grundforskningen är närmast ett hälsotecken. Det visar att forskarna gör vad de ska.
En sak som gör Svenskt näringslivs kampanj direkt pinsam är att näringslivets egna satsningar på forskning är eftersatta. Enligt Veckans affärer, näringslivets egen veckotidning, förhåller det sig nämligen så att “de senaste tio åren har svenska storbolag prioriterat ned sin forskning och utveckling. … Under samma period har i stället pengarna regnat över ägarna.”
I klara verba skriver Veckans affärer att det blivit ”utdelning i stället för forskning”. Med år 2000 som basår, har forskningen i absoluta tal minskat med 0,8 procent, personalkostnaderna har ökat med 40 procent, och utdelningen till aktieägarna har ökat med 81 procent.
Uppenbarligen hoppas Svenskt näringsliv att skattebetalarna ska gå in och täcka bortfallet. Det finns det ingen anledning för dem att göra. Produktutvecklingen ska självfallet de företag göra som tjänar pengar på produkterna. Det är läge för mindre aktieutdelning och mer forskning och produktutveckling.

I Almedalen lanserade Svenskt näringsliv en rapport, som förordade differentierade studiemedel. De som läser humanistiska eller konstnärliga ämnen borde, enligt organisationen, få sämre studiemedel, mindre stipendiering (”bidragsdel” på nusvenska) och större lånedel, för att avskräcka (”signalera”) från studier i humaniora, ity antalet som söker humanistiska utbildningar har ökat radikalt jämfört med antalet sökande till ingenjörsutbildningarna. Förslaget var så barockt att ingen tog det på allvar.
Härförleden lanserade Svenskt näringsliv ytterligare en rapport, rubricerad ”Fri forskning eller skyddad verkstad?” Rapporten serverar en pyttipanna av allmängods: Akademiska hus har för höga hyror, universitetens ekonomi saknar transparens, incitamentsstrukturerna uppmuntrar till felaktigt beteende, näringslivet borde få mer inflytande på högskolan, etcetera. Den spännande frågan i titeln lämnas dessvärre helt obesvarad. Istället får en pueril privatiseringsromantik fritt spelrum. Svenskt näringsliv är en viktig organisation. Den borde kunna prestera bättre

Per Löwdin

nbsp;


Annons

Annons

Läs mer

2023-11-06 09:50
"Chefredaktören har ordet" är tillbaka. Idag om goda nyheter i mörka tider.
2023-06-22 15:55
Jag förmodar mig inte vara den enda som får smått panik av tanken på den försvunna ubåten som flyter runt någonstans på…
2023-06-08 15:13
Jag lyssnade på Stil i P1:s senaste avsnitt under nationaldagsledigheten och slogs, inte för första gången, av…