Gårdagens eller morgondagens forskning?
Utbildningsminister Jan Björklund anser i forskningspropositionen sig inte ha råd att avskaffa utbildningsbidragen. Däremot anser han sig ha råd med att lägga 300 miljoner på rekrytering av utländska toppforskare, och det aviseras ett särskilt program som riktas mot de mest framstående forskarna i Sverige, så att dessa ska få långsiktiga anslag. Medvetet eller ej, politiken framstår som betingad av matteus-principen, ”åt den som har ska vara givet”.
Följdmotionerna är i varje fall när det gäller studiefinansieringen i forskarutbildningen trevlig läsning. Vänsterpartiet konstaterar, att det idag är tillåtet att anta doktorander utan att anställa dem. Forskarutbildningen för doktorander som saknar anställning finansieras med utbildningsbidrag eller stipendier. Det bidrar till en osund konkurrens. De som är bäst lämpade för forskning kan avstå från forskarutbildningen om ingen anställning erbjuds. I stället antas de som accepterar att utföra arbete under sämre villkor.
Vänstern ställer sig också hyperkritisk till stipendier i forskarutbildningen och förordar att de doktorander som har stipendium istället ska anställas. Slutklämmen om doktorandfrågor är att regeringen bör återkomma med förslag om förändring av högskoleförordningen som innebär att samtliga som antas till forskarutbildning också anställs som doktorander.
Sossarna gör en viktig poäng när partiet skriver att vetenskapliga genombrott ofta sker tidigt i forskarkarriären. För att yngre forskare ska kunna vara självständiga och ha möjlighet att bryta ny mark krävs att de har trygga villkor under doktorandtiden. Vidare framhåller partiet att drygt 40 procent av forskningen utförs av doktorander. En alltför stor del av Sveriges forskning utförs av doktorander utan anställning. De finansieras istället med utbildningsbidrag och stipendier.
Att inte ha en anställning som doktorand skapar otrygghet och dessutom en utestängning från de sociala trygghetssystemen, vilket varken gynnar forskningens kvalitet eller doktoranderna som individer. Det behövs trygga villkor och bra karriärvägar, annars kommer inte de skarpa tänkare som akademien behöver att kunna rekryteras. Sossarna förespråkar därför att utbildningsbidragen ska avskaffas, och vill skjuta till 40 miljoner för ändamålet.
Även miljöpartiet ger uttryck för ambitionen att vilja avskaffa utbildningsbidraget, när det skriver att det är viktigt att kunna erbjuda doktorander trygg anställning.
Det är inte helt osannolikt att utbildningsutskottet går mot Björklund. Såväl moderater som liberaler har nämligen, när de befann sig i opposition, i partimotioner vid ett flertal tillfällen yrkat på att utbildningsbidragen ska avskaffas till förmån för doktorandtjänster. Motiveringarna har varit snarlika vänsterns och sossarnas. Frågan är egentligen inte partiskiljande. Snarare handlar det om man ska satsa på gårdagens eller morgondagens forskare. Det är läge för kloka riksdagsledamöter att göra en uppgörelse över blockgränserna.