Björklund ingen Gustav II Adolf
I somras presenterade Jan Björklund ett förslag som går ut på att statliga universitet ska kunna omvandlas till ”stiftelsehögskolor”. Förebilden är stiftelsehögskolorna som bildades av den borgerliga regeringen 1982, främst Chalmers. En väsentlig skillnad är dock att då kunde regeringen donera 1,6 miljarder till Chalmers från de avskaffade löntagarfonderna. Några motsvarande lockbeten står inte till buds idag.
Förslaget är än så länge bara en så kallad departementspromemoria. Som ska remissbehandlas i höst. Den förespråkar att man ska införa stiftelser som bedriver verksamhet finansierad via statsbudgeten, stiftelser som i huvudsak saknar eget kapital. Förslaget motiveras med ökad självständighet.
Den som går i närkamp med promemorian finner dock att det är högst tveksamt om förslaget leder till ökad självständighet. Regeringen ska även i fortsättningen fatta beslut om vem som ska vara rektor och vilka som ska ingå i styrelserna. När det gäller regelverket förespråkas de tilltänkta högskolestiftelserna stå under en lång rad lagar och förordningar. Dessa spänner från grundlagens krav på insyn och utlämnande av handlingar till skyldighet för migrationsverket att lämna ut uppgifter om tredjelandsstudenter. I princip ska förvaltningslagens krav på rättssäker handläggning och tryckfrihetsförordningens krav på transparens gälla.
Stora delar av det som idag regleras i lag, förordning och regleringsbrev, avskaffas. Men det kan knappast kallas för en meningsfull avreglering. Saken är nämligen den, att i princip varenda reglering som avskaffas ska ersättas med avtal. Det mesta talar för att författande och förhandlande av dessa avtal skulle bli en verksamhet med närmast industriella proportioner.
När det gäller doktorander tänks uppenbarligen kritiska delar av högskoleförordningen gälla om än i ny form. De akademiska lärarna upphör att vara statstjänstemän. Men pensionsvillkor med mera blir mer eller mindre oförändrade, eftersom stiftelsehögskolorna ska vara med i Arbetsgivarverket.
Det är svårt att utröna vilka fördelarna tänks vara. Det talas i svävande ordalag om att anslagen för forskning och forskarutbildning ska kunna användas för att förvärva aktier (om det gagnar forskning och forskarutbildning), och stiftelsehögskolorna ska kunna bygga upp ett eget kapital genom att ta mot donationer och tjäna pengar på uppdragsutbildning. Men det är saker som redan är fullt möjliga idag. Uppsala universitet har t ex redan ett holdingbolag, och gigantiska stiftelser, och kan ta mot donationer som en självständig juridisk person.
Förslaget är så svagt att det är högst tveksamt om något universitet kommer att nappa. Hade Björklund, som Gustav II Adolf kunnat donera en stor del av Uppland, gårdar som gav tionde etcetera, eller några miljarder i kapital, hade saken hamnat i en annan dager.
Björklund spelar luftgitarr. Regeringen ska fortsätta att utnämna rektor och majoriteten i universitetens styrelser. Karln förstår inte att autonoma universitet väljer rektor och styrelse. Det är en del av definitionen. Statens uppgift är att fastställa spelreglerna, att vårda rättssäkerheten, i den akademiska republiken, inte att göra politiskt betingade utnämningar.
