Inte ens hälften klara inom utmätt tid
I somras presenterade Universitetskanslerämbetet och Statistiska centrabyrån sin gemensamma årliga forskautbildningsstatistik, som beskriver forskarutbildningen i siffror. En rad intressanta saker framkommer och den ger underlag för givande jämförelser mellan olika universitet.
En sak som är slående är att antalet utländska doktorander fortsätter att öka. Sett över hela riket är 40 procent av dem som antogs 2012 utlänningar. Fakultetsvis utgör de en majoritet av doktorandnybörjarna inom teknisk- och naturvetenskaplig fakultet, med 57 procent av inom naturvetenskap och 62 procent inom teknik.
Ser man på lärosätena leder KTH där 66 procent av nybörjarna var utlänningar, följt av Luleå tekniska universitet med 65 procent. Uppsala hamnar på en blygsam tiondeplats med 37 procent av nybörjarna. Delvis till följd av att det är relativt få utländska nyantagna inom humaniora och samhällsvetenskap. Inom dessa fakulteter är endast ca 20 procent av nybörjarna utlänningar. Mot den bakgrunden är det konstigt att statsmakten — trots att bra förslag ligger på bordet — fortfarande inte infört en särskild upphållstillståndsform för doktorander som leder till permanent uppehållstillstånd efter examen.
Flest doktorander antas inom medicin och hälsovetenskap. När det gäller licentiandantagning tas bottenrekordet av KTH, där 70 procent av de nyantagna är licentiander (snarare än doktorander) trots att statsmakten tydligt aviserat att licentiandantagning är avsedd för fortbildning av redan yrkesarbetande och att licentiandantagning inte får medföra det uppstår antagning i två steg till forskarutbildningen. KTH struntar uppenbart i gällande regler. På denna punkt får man konstatera att Karolinska, som tidigare var en av de värsta syndarna i detta avseende, bättrat sig. Endast 15 procent av nybörjarna antogs som licentiander där.
Ungefär hälften av de nyantagna fick doktorandtjänst från första dagen. Detta gäller även de utländska doktoranderna. Bäst ligger Södertörn till där alla fick doktorandtjänst direkt. Uppsala låg däremot dåligt till. Endast 36 procent av nybörjarna fick doktorandtjänst direkt. Motsvarande tal för Göteborg var 39 procent, Stockholm 45 procent, KTH 53 procent, Lund 55 procent, Chalmers 82 procent. Handelshögskolan utmärker sig för att 95 procent ( ) av doktoranderna finansierades med stipendier.
En sak som framstår som bekymmersam är att inte ens hälften av doktoranderna blir färdiga inom den utmätta tiden. Av doktoranderna som antogs 2007 hade endast 49 procent disputerat fem år senare. Av kullen som antogs 2005 hade 47 procent disputerat efter fem år respektive 61 procent efter sex år. Ifråga om dem som antogs 2000 hade endast 69 procent disputerat 8 år senare.
Forskarutbildningen är normalt fem år med institutionstjänstgöring. Visserligen har andelen som blivit färdiga sakta ökat det senaste decenniet. Men att inte ens hälften är klara inom stipulerad tid antyder stora problem. När de fem åren gått är det i princip omöjligt att förlänga doktorandtjänsten. Studielån efter doktorandtjänst är i lag förbjudet. Och, arbetslöshetskassan kräver att man avregistrerar sig om inte avhandlingen är tryckfärdig för att ge understöd. Avgrunder hotar.
