Kultur & Nöje

Då är säsongen för romantiska komedier här, eller borde jag kanske skriva ’Tis the season, för det är mycket riktigt nu Netflix (och alla andra streamingtjänster, antar jag) börjar prångla ut dessa, oftast amerikanska, julromanser i flödet. Där finns förstås de gamla godingarna; The Holiday och Love actually ligger och väntar på en som välbekanta urtvättade jultröjor. Men även nya varianter dyker upp, sådana som produceras med låga ambitioner på rullande band i nissarnas verkstad varje år. I ett svagt ögonblick sätter jag på Falling for Christmas med Lindsay Lohan, kanske mest för att få

Idag är vi alla mer eller mindre insvepta i det kvalstertyngda lapptäcke till hybridspråk som gott kan kallas för svengelska. Vi älskar att använda amerikansk-engelska uttryck från populärkulturen och kasta in internetmemes i jargongen med vänner. Och jag är guilty as charged. Jag blandar hejvilt, både när jag pratar och skriver. It’s awesome! Idol-Kishti har i snart tjugo år med stor passion lyft fram det oslipat diamantiska i människor med musikdrömmar, och många av hennes memorable moments har, to the benefit of all human kind, förevigats på nätet. ”Take it home Lord, it’s a hallelujah

Nu börjar julen verkligen närma sig och min obeslutsamhet kring klapp till julklappsspelet höll på att kväva min sista energi för detta år. Någonstans bär jag med mig hur funderingen om vad jag ska köpa, eller göra, för julklappar i år började. Det var den 17 november och HUI, handelns utredningsinstitut, hade efter en oerhört lång väntan kläckt årets julklapp: det hemstickade plagget. Intresset var självklart stort från mitt håll eftersom jag kommit fram till att årets julklapp torde (!) vara tofflor, detta efter att ha spenderat en natt hos min kompis som har härliga sjutton grader hemma -

Jag sitter hemma en kväll och scrollar förbi dagens artiklar på DN:s hemsida. Ganska planlöst skummar mina ögon igenom nya drönarattacker i Ukraina, någon SD-politiker som för femtioelfte gången “råkade” vara nazist och Kristerssons haverier med sänkta bensinkostnader. Detta är ju aktuella nyheter, det är krig i Europa, saker SKER i världen runt omkring oss. Men ändå är det som att det inte ger mig något - kicken i nyhetsvärdet finns inte där. Inte ens när Sir Vääs flytt från Skansen-Jonas robusta famn och satt skräck i öfverklassen på Djurgården rycker ögonbrynen till. För en sekund slår det

Det här är en recension. Åsikterna som framförs är skribentens egna. Vad har drogkartellerna i Mexiko gemensamt med den lille pojken vars graffitimålning blev startskottet för inbördeskriget i Syrien? Hur hänger de egentligen ihop med den amerikanska kvinnan som åkte runt och bevittnade avrättningar i USA? Svaret är Claas Relotius – stjärnreportern som fabricerade var och en av dessa berättelser i nyhetsmedia. Spegelmannen är en nyskriven verklighetsbaserad pjäs om den unge journalisten som kammade hem pris efter pris för sina gripande reportage om hemska människoöden. Men berättelserna var

När en journalist frågade Dolly Parton om hon tycker det är stötande med blondinskämt svarade hon självsäkert: “No, honey — cuz I know I ain't dumb. And I know I ain't blonde.” Jag har alltid gillat tropen “den dumma blondinen”. Det finns väl något slags stötande element i att människor ofta har en fördomsfull bild av oss ljushåriga, men jag väljer att inte se dumhet som något enbart negativt. Fördomsfullheten grundar sig någonstans i att blondiner länge varit arketypen för “den snygga tjejen” och är man snygg kan man samtidigt inte vara smart. När vi befinner oss i en debatt kring skönhet och