Influencerkulturen är vårt fel - och det är dags att vi gör något åt det
Jag sitter hemma en kväll och scrollar förbi dagens artiklar på DN:s hemsida. Ganska planlöst skummar mina ögon igenom nya drönarattacker i Ukraina, någon SD-politiker som för femtioelfte gången “råkade” vara nazist och Kristerssons haverier med sänkta bensinkostnader. Detta är ju aktuella nyheter, det är krig i Europa, saker SKER i världen runt omkring oss. Men ändå är det som att det inte ger mig något - kicken i nyhetsvärdet finns inte där. Inte ens när Sir Vääs flytt från Skansen-Jonas robusta famn och satt skräck i öfverklassen på Djurgården rycker ögonbrynen till. För en sekund slår det mig - har jag helt tappat koncentrationsförmågan?
Men så kommer den, supernyheten: “Influencern Margaux Dietz i blåsväder - filmade och hånade utslagen man”. Lågan tänds i mig igen, det rycker i fingrarna, är det sant? Jag läser artikeln snabbare än instruktionerna till tentan i fredags, men likväl noggrant. Intresset kring denna till synes banala händelse växer och jag börjar googla runt, läser nya artiklar, expertkommentarer - jag plöjer ALLT. Jag vill liksom gå till botten med det här; vem är mannen och vad gör han i Margauxs trapphus? Det är intetsägande, trivialt. Men lik förbannat sitter jag där och fullkomligt dissekerar Margaux Dietz senaste dygn. Klockan slår över till midnatt och även fast jag nu känner mig “nöjd” hatar jag mig själv i detta.
"I varenda video på youtube döljer sig ett samarbete med någon pissig hudvårdsprodukt från ACO eller en alldeles för dyr VPN-tjänst."
Vad har då hänt? För de som helt undgått detta la Margaux upp en video på hennes youtube-kanal där hon filmar en man som ligger utanför hennes dörr, till synes påverkad och halvt vid medvetande. Hon ringer sin PT (den enda rimliga personen att ringa) och låter sin son Arnold peta på mannen - allt ackompanjeras av en väldigt lättsam inställning från Margaux. Vad är det egentligen med detta som väcker så mycket känslor? Visst, det är väl lite okänsligt att störa någon i sin skönhetssömn. Men det är inte där problemet ligger - emfasen här är att Margaux ÄR Margaux. Detta har väl säkert hänt folk 100 gånger förut: man kommer hem från krogen, full som ett as med kebabsås över hela jackan, stapplar upp för trappan, blurrig syn på grund av att dörrarna ser likadana ut, man lägger sig utanför dörren man tror är sin egen och tar en kort tupplur, innan man ramlar in i lägenheten. Grannen ser självklart allt detta genom nyckelhålet, garvar lättsamt och kanske drar upp telefonen och filmar. Detta HAR ju med största sannolikhet hänt, flertalet gånger. Men när just Margaux, Mrs perfect, “författaren” och programledaren med ett hundratal samarbeten i ryggen gör detta - då landar det fruktansvärt snett. Och folket älskar det. Lika mycket som vi lyfter våra idoler till skyarna när de gjort något bra, lika snabbt är vi där och trycker ner dem om de råkat tabba sig.
Vår tids besatthet av influencers är synonymt med 70-talets besatthet av dåliga smakkombinationer (typ ananas och fläskfilé) - det är brutalt. Vi är ständigt omringade av dem - i varenda video på youtube döljer sig ett samarbete med någon pissig hudvårdsprodukt från ACO eller en alldeles för dyr VPN-tjänst.
Men är det verkligen influencers fel? Svaret är enkelt - fan heller. Det är ju vi, folket, pöbeln, som ständigt och kontinuerligt matar eliten med likes och prenumerationer och trycker upp hybrisen i ansiktet på Ingrossoklanen, Ursäkta-gänget och spökjägarna från Norrköping. Och som i Margaux-fallet är vi lika snabba på att cancella influencers som vi är på att hylla och ge dem kärlek. Varje dag hör vi om nya influencers med smeknamn som låter som att de var med i Paradise Hotel 2014 - hamnar en i skuggan eller blir cancelled kommer en annan, ny, och knackar på dörren.
Det finns nog med äldre män som kommenterar facebookinlägg från Hänt24 med typ “skaffa er ett riktigt jobb” - sådan är inte jag. Men uppmaningen är enkel. AVFÖLJ en influencer. Gör en tjänst för andra men kanske mest för dig själv.
