Jönssonligan i Las Vegas

Ocean´s Eleven
Regi: Steven Soderbergh
Spegeln

Tre gubbar

Allt han behöver göra nu är att samla ihop de experter
som behövs för att genomföra kuppen. Tio stycken. En
klump med tio stycken skådisar blir bara lyckat om man
gör en tv-såpa, och oftast inte ens då. Det behövs minst
ett avsnitt om dagen under ett par säsonger för att man
ska kunna skapa sig en schyst relation till tio
karaktärer. I en långfilm räcker det inte att det är bra
skådisar och att de får göra roliga roller. När kameran
panorerar över deras ansikten i slutet av filmen är det
ändå bara en handfull av dem som man känner
tillräckligt väl för att kunna njuta segerns sötma
tillsammans med.
Förutom hela Dynamit-Harry-bandet med Clooney och
Brad Pitt i spetsen finns också en välslickad men
sorgesamt uddlös Andy Garcia som casinoägare i en
av de många huvudrollerna. Dessutom finns det en
ensam kvinnlig skådespelerska bland alla grabbarna.
Det är Julia Roberts, som tyvärr inte får spela begåvad
bedragare utan istället rollen som Oceans före detta fru
Tess.
Man får anta att Roberts åtog sig att göra rollen som
Tess som en väntjänst till filmens regissör, Steven
Soderbergh. Ett sorts tack för att hon fick rollen som
Erin Brockovich i en av hans tidigare filmer. Inte kan
hon då ha tagit den här rollen för den oerhörda
utmaningen att göra en stel Tess i stilettklackar och
tårar.
Varför Soderbergh själv bestämde sig för att regissera
den här filmen kan man också spekulera i. Han verkar
välja att kasta sig från högt till lågt utan att låsa in sig i
ett visst estetiskt fack. Det vittnar även filmerna ?Sex,
lögner och videoband?, ?Out of sight? och ?Traffic? om.
Bra filmer, men ganska olika varandra ?Ocean´s
Eleve? är heller ingen dålig film. Det är en snygg film.
Det är en hyfsat rolig och välgjord film, med en rad
duktiga skådespelare. Men det är ?Jönssonligan?
också.