Ungdomsthriller som lovar mer
Den osynlige
Regi: Joel Bergvall och Simon Sandquist
Filmstaden
Betyg: Fyra
I Den osynlige heter pojken Nicklas och ska snart gå ut gymnasiet med toppbetyg. Han har en hårt drivande mamma som är beredd att göra vad som helst för att hennes son skall nå den framgång som hon så gärna vill ge honom. Det enda som finns kvar av pappan är ett gevär som hänger på väggen i källaren. När Nicklas väljer att foga sig efter mammans vilja istället för att ta steget mot sin livsnödvändiga frigörelse, väljer han samtidigt att avsluta sitt eget liv. Den som hjälper honom med det praktiska blir skolans värsting Anneli. Efter en konfrontation med henne upptäcker Nicklas att ingen längre kan se honom. Polisen drar igång sökandet efter den försvunna Nicklas kropp, medan hans själ bara kan stå bredvid och betrakta jakten. Gustaf Skarsgård och Tuva Novotny spelar
huvudrollerna i filmen och gör det på ett sätt som man sällan ser i ungdomsfilm. Tuvas oerhört inlindade värsting gör henne nästan mer försvinnande än vad Nicklas är. Sida vid sida går de båda osynliggjorda
genom filmen. Han försöker övertala henne att göra honom synlig igen. Hon försöker utplåna sig själv ur andras ögon.
Prestationerna hos de övriga skådespelarna är något svagare, men liksom i Victor är det framför allt det filmiska hantverket som imponerar. Bergvall och Sandquist är pedantiska esteter och jobbar tills bild och ljud bildar en harmonisk enhet. De letar upp passande bildvinklar och lägger dit några väl avvägda ljudmattor. För att skapa den riktiga thrillerkänslan
plussar de på med några överraskande snygga skrämseleffekter och våldsamma actionscener. Att låta Nicklas stå utanför händelserna och att låta publiken följa berättelsen genom hans osynliga förflyttningar är
dessutom en spännande form. Tyvärr har ungdomsfilmer ofta en tendens att bli lite väl övertydliga, trots att de riktar sig till våra största mediekonsumenter. Så också denna. Den osylige Nicklas står ibland bredvid sin mamma och försöker tala både henne och publiken tillrätta. Men när långfilmsdebutanterna Bergvall och Sandquist lär sig att våga lita på sitt eget starka bildberättande är jag säker på att de får en ny biljett till Hollywood.
