Nattsvart misär tecknad med imponerande konsekvens

Lilja 4-ever
Regi: Lukas Moodysson
Filmstaden

Betyg: 3

Alla nya konstnärliga inriktningar behöver galjonsfigurer, kanoniserade verk och institutionella fora. Här är det främst Lukas Moodysson, Fucking Åmål respektive Film i Väst som fått fylla dessa funktioner. Något som nyligen manifesterades när en antologi om de senaste årens svenska film gavs titeln Fucking film .

Moodysson och hans generationskamrater har ofta lutat sig mot komedin och igenkänningshumor. Förflyttningen till främmande land - det forna Sovjet - i Lilja 4-ever kan således ses som överraskande vågad. Lika överraskande är den ytterligt mörka ton som präglar filmen. Berättelsen om 16-åriga Lilja (Oksana Akinsjina) som överges av sin emigrerande mor och lämnas ensam med en alkoholiserad och sjuk släkting är en vandring i ett bottenslöst dödsrike.

Den dramaturgiska flyhänthet som präglat Moodyssons tidigare filmer får inte heller mycket utrymme här. Såväl humorn som det berättarmässiga drivet från Fucking Åmål och Tillsammans saknas. Dessutom lyser Moodyssons tidigare så försonande hållning gentemot sina rollfigurer med sin frånvaro. I detta svarta jordeliv finns bara en god människa vid sidan av Lilja. Det är den några år yngre Volodja (Artiom Bogutjarskij), en ömhetstörstande pojke vars vänskap blir en ljuspunkt för den först avståndstagande Lilja när hennes tillvaro rasar samman.
Liljas liv i den nedgångna förorten präglas av förnedring och nederlag. Hon placeras i ett sunkigt kyffe, har varken råd med elektricitet eller mat, och drivs så småningom till att sälja sin kropp. Hennes forna kamrater stöter bort henne. När hon träffar den snygge och välbärgade Andrej är det som om hennes dagdrömmar om ett bättre liv besannats. Med löften om kärlek, lyx och frihet som enda bagage överger hon Volodja och sätter sig på ett plan till Sverige.

Lukas Moodyssons uppgörelse med könshandeln lämnar inget utrymme för hopp. Inte i denna världen. Det är istället (åter överraskande) i bilder med hänvisning till en hinsides tillvaro som godheten låter sig manifesteras i Lilja 4-ever . Den gör det i en förvånansvärt valhänt och grov symbolik. Där de ryska miljöerna gestaltas i en närmast förutsägbar sepiatonad gråskala bildar den himmelska magin en frapperande kontrast.
Hur ska man då karaktärisera Lilja 4-ever ? Som dramadokumentär eller som magisk realism? Det är lätt att låta sig förledas av det angelägna ämnet och det dominanta naturalistiska filmspråket. Det hörn av verkligheten Moodysson satt sig för att undersöka beskådas dock genom ett snarast melodramatiskt temperament. Lilja 4-ever ska kanske helt enkelt ses som en saga. En saga med onda och goda människor. Där Liljas inträde på köttmarknaden skildras som en förödmjukande tragedi, blir exempelvis hennes mer försigkomna och hårdhudade väninna Natasja aldrig mer än en svekfull och simpel hora.

Man kan beundra Lukas Moodyssons vågade tilltag. Att göra ännu en träffsäker inhemsk vardagsskildring hade sannolikt varit ett lätt sätt att behålla sin publika position i landet. Nu väljer han en svårare väg. Det kan i och för sig tyckas att den metafysiska och stilmässiga dualism som präglar Lilja 4-ever på sitt sätt är en förenklande struktur. Samtidigt tecknas den nattsvarta misären med en imponerande konsekvens som sannolikt kommer att beröra många åskådare.